- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
176

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Glastillverkningen. Av Carl Kaijser - Glasfabrikationen i allmänhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

GLASTILLVERKNINGEN.

Mängningen. Råmaterialiernas blandning — eller mängningen, som proceduren
glastekniskt benämnes —■ tillgår så, att de olika råmaterialierna vägas upp och blandas
till olika »glassatser» allt efter den glassort, som skall fabriceras. Blandningen sker,
åtminstone vid större bruk, numera på mekanisk väg i särskilda blandningsmaskiner.
Den sålunda blandade glassatsen, i vanliga fall förstärkt med tillsats av krossat glas,
s. k. »skärv», inmänges därefter i smältkärlen, bestående av deglar eller vannor. Vid
glasbruk, där glasugnar med deglar användas, sker detta för hand, vid glasbruk med
dubbelvanna däremot automatiskt och kontinuerligt.

Smältningen. Själva smältningen är i rätt stort avseende beroende på glasmassans
sammansättning och temperaturen. Hand i hand med smältningsproceduren försiggå
nämligen kemiska förändringar, vilka väsentligast bestå i att olika silikat bildas genom
kiselsyrans förening med olika metalloxider. Sammansmältningen börjar redan på ett
ganska tidigt stadium (omkr. 600°—800° C) och tidigare ju lägre smältpunkt de ämnen
hava, som ingå i glassatsen.

Då glasmassan är färdigsmält — eller som det kallas blanksrnaltad — är den
emellertid genom »jäsningar» oftast småblåsig. Innan man börjar utarbeta glaset, måste
dessa småblåsor försvinna, d. v. s. jäsningsproceduren måste gå över. Detta
benämnes glastekniskt att glaset renar sig. Efter reningsproceduren är emellertid
temperaturen alltför hög för glasets anfångande. Glasmassan är för tunnflytande och måste
göras segare, vilket sker genom att den får sakta avsvalna, så jämnt som
möjligt för att icke vålla minskad homogenitet. För tunt glas droppar vid utarbetandet,
och för segt glas bildar trådar, vilket försvårar utarbetandet.

Själva smältningen sker vid 1 400°—1 500° C. Därefter minskas temperaturen till
lagom »arbetsvärme» eller c:a 1 000° C vid maskindrift och 800° 0 vid handarbete.

Kylningen. Det nytillverkade glaset måste omedelbart efter anfångandet genomgå
en särskild procedur, kylningen, eljest skulle det inom kort och vid minsta påfrestning
springa sönder. Detta beror på de olika spänningar, som uppstå i glasmassan genom
den olika avkylning, glaset erhåller under utarbetningen. Då glaset under
bearbetningen svalnar, stelnar dess yta hastigare än kärnan, och detta medför stark påfrestning
för ytan och stark spänning inuti glasmassan. Man måste så mycket som möjligt
utjämna dessa för glasets hållbarhet farliga spänningar, och detta sker genom
kylnings-proceduren.

Den första delen av denna består av en uppvärmning ånyo till så hög temperatur,
att glaset får en viss mjukhet, möjligen nätt och jämnt rödglödgas, d. v. s. omkring 500—
550° C. Då sålunda spänningen i glaset genom denna återuppvärmning utjämnats, börjar
den egentliga avkylningen, som måste ske mycket jämnt och under sakta avsvalning.
Den tid, under vilken kylningen sker, är däremot av mindre betydelse. Särskilt farligt
är naturligtvis om kall luft av någon anledning vinner tillträde till kylinrättningen.
Hastigt kylt glas besitter helt andra egenskaper än långsamt kylt glas, och detta är en
av anledningarna till att optiskt glas kyles på ett särskilt sätt. Kylningen försiggår för
dylikt glas mycket långsamt, under flera veckor och i särskilda ugnar. Man kallar dylik
kylning finkylning. På grund av glasets stora känslighet under kylningsproceduren är
denna en av de viktigaste procedurerna vid glasfabrikationen.

Glasets egenskaper. Glas har vissa bestämda såväl fysikaliska som kemiska
egenskaper. Dess specifika vikt är mycket beroende av dess sammansättning och växlar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free