Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Porslin och andra finkeramiska produkter. Av Hjalmar Olson - Keramiska isolationsmaterial för elektrotekniska ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERAMISKA ISOLATIONSMATERIAL FÖR ELEKTROTEKNISKA ÄNDAMÅL. 155
Steatit. Produkter tillverkade med späcksten som viktigaste råmaterial kallas
steatit.
Ursprungligen var steatit det vetenskapliga namnet för talkmineral med den
ungefärliga sammansättningen
H2O • 3 MgO • 4 SiOa.
Bland dessa mineral intager späckstenen på grund av sin finkristalliniska natur en
särställning.
Den första tekniska formgivningen skedde genom att bearbeta naturstenen med
skärande verktyg och sedan härda den genom glödgning. Detta förfaringssätt gav stora
mängder avfallsmaterial, vilket blev utgångspunkten för en ny fabrikation. Späckstenen
tillsattes små mängder flussmedel och formades och brändes på keramiskt sätt. Det
hårda och täta isoleringsmaterial, som erhölls, gav man fabriksbeteckningen steatit.
Späcksten och steatit äro därför numera i språkbruket två olika saker.
Steatiten användes både inom högspännings- och lågspänningstekniken. Dess
fördelar framför porslinet äro exaktare dimensioner, högre mekanisk hållfasthet och bättre
elektrisk isolationsförmåga. Högspänningsisolatorerna tillverkas enligt samma metoder
som porslinet.
Vid tillverkning av montagematerial för svagström pressas steatitmassan utan
tillsats av vatten, olja eller petroleum. Späckstenen innehåller c:a 4 % kemiskt bundet
vatten. Vid bränningen bortgår endast detta vatten, vilket resulterar i ringa krympning
och exakta dimensioner hos den färdiga produkten.
Steatitmassan bearbetas efter i huvudsak tre metoder:
Materialierna torrmalas antingen tillsammans eller var för sig, blandas torra och
transporteras därefter till pressarna för vidare bearbetning.
De kunna även våtmalas, varvid målningen och massans blandning sker som för
hushållsgods. De från filterpressarna kommande massakakorna (fig. 125) torkas och
pulvriseras, varefter de äro färdiga för pressning.
En tredje möjlighet är att kombinera torrmalnings- och våtmalningsmetoderna,
i det en del material torrmales och en del våtmales. Efter blandning, torkning och
pulvrisering torrpressas massan.
Special massor. Förutom den ursprungliga »steatiten» tillverkas numera många
specialprodukter med späcksten som huvudråmaterial. Bland dessa märkas Melalit,
Frequenta, Kerafar och Sipa.
Melalitens sammansättning är en kombination mellan porslin och späcksten.
Tillverkningsmetoderna äro desamma som för porslin. Melalit användes framför allt till
genomföringsisolatorer för höga spänningar. Den har större mekanisk hållfasthet än
porslin men i övrigt ungefär samma egenskaper.
Frequenta är en specialsteatitmassa, vilken framställdes första gången år 1929.
Den utmärker sig framför allt för en liten dielektrisk förlust och är i detta hänseende
överlägsen de vanliga steatitmassorna och porslin. Användes framför allt inom
hög-f rekvenstekniken.
Kerafar är namnet för en grupp isoleringsmaterial med hög dielektricitetskonstant,
vilka användas vid byggandet av kondensatorer.
3ipamaterialet utmärker sig för hög motståndsförmåga mot temperaturväxlingar
och låg värmeutvidgningskoefficient och har på grund av dessa egenskaper funnit
användning inom högfrekvenstekniken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
