Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Velocipeden, automobilen och motorcykeln, av E. Hubendick - Velocipeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
VELOCIPEDEN, AÜTOMOBILEN OCH MOTORCYKELN.
Kedjeutväxlingen gav emellertid nu uppslaget till den slutliga lösningen av det
konstruktiva problemet.
År 1879 patenterades av Lawson en velociped, fig. 694, enligt avbildning bevarad
i Deutsches Museum, vid vilken sadeln placerats på en stång mellan det i diameter
minskade framhjulet och ökade bakhjulet och där tramporna voro anbragta i en
ramanordning mellan hjulen, drivande bakhjulet medelst kedja. Utväxlingen var 1.5. Denna
idé upptogs så småningom till vidare utarbetande och
1885 framställde den kända engelska velocipedfabriken
Starley en maskin med relativt litet framhjul och ett
nära på lika stort bakhjul, fig. 695, med en
vevmekanism med trampor förlagda mellan hjulen; från trampornas
axel drevs bakhjulet med kedja, den s. k. Rover-typen.
En annan maskin, med särskilt förbättrande av
ram
verket samt med lika stora hjul, framställdes samma år av fabriken. Fig. 696 visar
denna i Science Museum i London bevarade modell. Denna typ hade den fördelen,
att den åkande lättare kunde vinna fotfäste på marken, då så behövdes. Ej heller
behövde man befara att maskinen skulle »gå på näsan». Dessa egenskaper gjorde att
maskinen av engelsmännen
fick namnet »safety», och litet
varstans i världen kom den
även att gå under namnet
»säkerhetsvelocipeden».
Även denna typ sökte
man på olika sätt variera
och förbättra. En dylik
egenartad förbättring var
»kvad-rantvelocipeden», fig. 697, år
1887 byggd i Birmingham.
Bilden är bevarad i Deutsches
Museum.
År 1890 utformades
Rover-typen av firman Humber
& C:o i England, det då
förnämsta namnet inom
velocipedindustrien, till den s. k.
»diamond»-typen, fig. 698,
med raka ramrör. En sådan
på 1890-talet i England tillverkad, nu i Tekniska Museet bevarad velociped visar fig.
699. Därmed hade velocipeden erhållit den yttre form som den sedan dess bibehållit,
om man bortser från den senare uppkomna »damvelocipeden» med öppen ram. Det må
emellertid anföras, att redan 1879 hade H. J. Lawson framställt en velociped, vilken
hade samma kännetecken som säkerhetsvelocipeden.
Alltjämt voro dock skakningarna rätt så betydande, trots de gummiringade
hjulen. Gummiringarna voro till en början massiva av 15 mm diameter men gjordes senare
ihåliga med 21 å 25 mm ytterdiameter, s. k. cushionringar.
En i Dublin boende veterinär J. B. Dunlop tog sig omkring 1888 för att anbringa
luftfyllda gummiringar å sin unge sons velociped. Dessa ringar fastsatte han på lötkransen
Fig. 723. Vevlager.
Fig. 724. Framhjulsnav.
Fig. 722. Provning av gaffel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
