- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
1139

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Luftfart, av Tord Ångström - Systemet tyngre än luft (aerodyner) - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYSTEMET TYNGRE ÄN LUFT (äERODYNER). HISTORIK.

1139

Vi började våra praktiska försök mot slutet av denna period i oktober 1900 vid
Kitty Hawk, N. C. Vi hade konstruerat vår maskin så, att densamma, använd som
drake, skulle kunna göra uppstigningar med en man ombord vid vindstyrkor från 7
—9 m/sek. Men vid försöken visade det sig, att det behövdes en mycket större
vindstyrka än så, för att den skulle kunna höja sig. Då lämpliga vindar icke förekommo
så ofta, voro vi tvungna att prova vårt nya stabiliserings system med användande av
vår apparat såsom drake utan någon ombord och därvid påverka styrspakarna ifrån
marken medelst linor. Detta gav oss icke den övning vi hade väntat oss, men det gav
oss förtroende till vårt stabiliseringssystem.

Sommaren 1901 blevo vi personligen bekanta med Chanute. När han fick veta,
att vi intresserade oss för flygningen såsom en sport och utan några förväntningar på
att få tillbaka de pengar, vi lade ned därpå, uppmuntrade han oss. På vår
inbjudan tillbringade han flera veckor vid Kitty Hawk vid våra försök under detta och
de två följande åren. Han var också närvarande vid en av våra flygningar med
motordriven maskin i närheten av Dayton, Ohio, i oktober 1904.

Vår maskin av år 1901 byggdes med samma vingprofil som den Lilienthal använde,
nämligen med en parabolisk välvning av vingsektionen och med en största välvning
av 1/12 av vingdjupet; för att emellertid göra oss i dubbel måtto säkra på att dess
kapacitet skulle vara tillräcklig för att den skulle kunna användas såsom drake vid en
vindstyrka av 7—9 m/sek, ökade vi ytan från 16.3 m2 till en storlek, som var mycket större
än den som Lilienthal, Pitcher och Chanute hade ansett vara tillräcklig. Vid försök
visade det sig emellertid, att bärförmågan återigen var mycket mindre än beräkningarna
givit vid handen, så att vi voro tvungna att övergiva tanken på att härigenom erhålla
flygövning. Chanute, som var närvarande vid våra försök, meddelade oss, att felet
icke låg i själva konstruktionen av vår apparat. Vi kunde endast finna en förklaring,
och det var, att felaktigheten låg i de tabeller över lufttrycken, som i allmänhet
användes.

Vi övergingo till glidflygningar, då denna metod var den enda, som gav oss övning
i att balansera maskinen. Efter några minuters praktik voro vi i stånd att utföra
glidflygningar av över 10 meters längd, och efter några få dagar kunde vi manövrera med
säkerhet vid en vindstyrka av 12 m/sek. Under dessa försök gjorde vi många
oväntade rön. Vi funno, att tryckcentrum för en välvd yta, i motsats till vad böckerna
meddelade, förflyttade sig bakåt, om ytans anfallsvinkel vid små värden å densamma
ytterligare minskades. Vi upptäckte även under våra flygningar, att om
anfallsvin-keln på ena sidan ökades i förhållande till anfallsvinkeln på andra sidan, så sänkte
sig den del av vingen, som hade större anfallsvinkel och maskinen började luta just åt
motsatt håll mot vad vi enligt erfarenheterna från drakflygningerna hade väntat oss.
Den större anfallsvinkeln förorsakade större luftmotstånd mot rörelsen framåt och
reducerade således vingens hastighet på denna sida. Minskningen i hastighet mer än
uppvägde verkan av den större anfallsvinkeln. Genom införandet av en vertikal fena bakom
maskinen ökades endast denna olägenhet, och maskinen blev härigenom riskabel. Det
dröjde någon tid, innan vi funno ett sätt att undvika denna olägenhet. Detta skedde
genom att införa en samverkan mellan skevningen av vingarna och rodren. Detaljer
av denna anordning framgå av vår patentbeskrivning, som publicerades för flera år
sedan.

Våra experiment år 1901 voro långt ifrån uppmuntrande. Ehuru Chanute
försäkrade oss, att de resultat vi erhållit både ifråga om stabilitet och bärförmåga per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/1149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free