Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skepps och båtars byggande - Varv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1020
SKEPPSBYGGNAD.
och förflyttas med hjälp av dessa eller vagnarna på marken från den ena
arbetsmaskinen till den andra. Sedan draga arbetarna på förutnämnt sätt de färdigbearbetade
delarna den ofta ganska långa vägen ut till byggena, där bäddkranarna få taga hand
om materialets vidare förflyttning. Dylik mellantransport på kärror eller trallor
fordrar mycket folk och vållar onödig tidspillan. Transport i luften med traverser eller
häng-trallor går fortare, hindrar icke arbetet på marken och möjliggör därigenom ett
effektivare utnyttjande av verkstädernas golvutrymme, varför en verkstad, baserad på
lufttransportsystem, kan byggas mindre och därför trots kranbanorna kanske billi-
Fig. 1275. Plan av Flenderwerft i Siems vid Lübeck.
gare, än om transport på marken användes. Anordningar för transport både i luften
och på marken medgiva tydligen flera möjligheter ifråga om materialets förflyttning
än endera sättet men ställa sig också dyrast. Om transporten av plåtslagerimaterialet
ordnas som exempelvis på Flenderwerft vid Lübeck (fig. 1275), vinnes en hel del
fördelar. Skeppsplåtslageriverkstaden är här uppdelad i ett antal längsgående
bearbet-ningshallar, försedda med traverser och hängtrallor, vilka kunna köra ut från
verkstaden åt båda hållen, hämta plåtar och profiler i lagret på den ena sidan, transportera
dem genom verkstaden och ut på den andra. En bekväm, direkt omlastning erhålles
här genom att de högre banorna för bäddkranarna gå fram över förlängningarna av
verkstadens kranbanor.
En annan sak av intresse är arbetsställningarna vid skrovens byggnad. De kunna
indelas i två huvudgrupper, fristående och vidhängande ställningar. Sedan gammalt hava
rätt så enkla träställningar begagnats, vanligen bestående av efter byggenas höjd
anpassade spiror eller stolpar, vilkas nederändar äro nedstuckna i marken. Vid spirorna
äro horisontellt och på kant stående tvärplankor fästade, i sin tur uppbärande
ståplan-korna längs byggenas sidor (fig. 1267). Tvärplankorna anbringas så, att ståplankorna
komma i lagom höjd för arbetena med bordläggningens upphängning, för nitning och
diktning etc. Spirorna, ofta kluvna eller sammansatta av två grova plankor, bruka
placeras par om par och på passande avstånd i förhållande till ståplankornas längd.
Med växande fartygsstorlekar visade det sig emellertid svårt att få träställningar
tillräckligt stadiga, och man övergick därför på större varv helt eller delvis till
järnställningar, framförallt i Storbritannien. Vid »Aquitanias» byggnad i Clydebank an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
