Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Propellrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
SKEPPSBYGGNAD.
Fig. 1110. Försöksbåt med ytpropellrar av Dennys
ving-hjulstyp.
Propellerproblemet har länge
varit och är alltjämt föremål för
talrika uppfinnares livliga intresse,
och en stor mängd mer eller
mindre lyckade konstruktioner av
skruvpropellertyp hava sett dagen.
Några nyare varianter skola här
beröras. Vid fartyg, som skola
trafikera grunda vatten och därför
byggas med förhållandevis ringa
djupgående, uppstår ofta svårighet
att anbringa vanliga propellrar. För
ifrågavarande ändamål hava därför
ytpropellrar försökts, placerade med
navet något över eller i vattenytan,
så att blott en del av propellerns
bladarea momentant är verksam i
vattnet. Fig. 1110 visar dylika propellrar av en vid det skotska varvet William Denny &
Brothers i Dumbarton utbildad typ, s. k. Vane Wheels (vinghjul), vilka under gång äro
övertäckta med stänkskärmar. Konstruktionen är avsedd för grundgående flodbåtar
o. dyl. Såväl med denna som med en av dr.ing. Fr. Gebers i Wien uppfunnen
ytpro-peller med vridbara blad (fig. 1111) uppgivas mycket goda verkningsgrader hava erhållits
över 60 %). »Sjöslädar», en känd amerikansk motorbåttyp (fig. 2047, 2048), äro i
regel utrustade med ytpropellrar. För att kunna begagna vanliga propellrar vid särskilt
grundgående fartyg har man försökt med tunnelformade urtagningar i skrovbottnen
akteröver, i vilka propellrarna placeras. Dessa urtagningar, vilka delvis befinna sig ovan
vattenytan, hålla sig under gång fyllda med vatten, så att propellrarna få arbeta i
homogent dylikt. Detta arrangemang har tillämpats i avsevärd omfattning och med rätt så
tillfredsställande resultat.
Icke minst med tanke på fördelarna vid gång i grunda farvatten hava luftpropellrar
också försökts för framdrivning av lättare och snabbare fartyg — en farkosttyp har
därigenom framkommit, vilken kan betecknas som en övergångsform till flygbåtarna
(hydroaeroplanen). Propellern jämte tillhörande motor är då placerad relativt högt upp
på en öppen eller inbyggd ställning. Näten, som synas framför en så anordnad propeller
på fig. 1112, avse att hindra olyckshändelser
genom beröring av de under gång mycket
snabbt roterande och då nästan osynliga
propellerbladen. Varvantalet uppgår nämligen
vid här använda motorer vanligen till 1 000—
1 500 pr minut. Såväl i Österrrike och
Frankrike som i Amerika hava intressanta
experiment med luftpropellrade »vattenglidare» gjorts.
Redan före världskriget hade greve de
Lam-bert och doktor A. Graham Bell med sådana
farkoster deltagit i regattorna på Rivieran.
Andra uppfinnare som sysslat med
luftpropellrade båtar äro den österrikiske ingenjören
Fig. 1111. Gebers ytpropeller med vridbara blad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
