Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Framdrivning - Konstruktionsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMDRIVNING.
861
vattenmassan; då sedan vattnet faller igen efter fartyget, bör akterskeppet även vara
så format, att sistnämnda rörelse befrämjas hos den omkring aktern igenfallande
vattenmassan. Scott Russell utvecklade med denna utgångspunkt en teori för
vattenpartiklarnas rörelse vid ett stillastående fartyg, som vattnet flyter förbi (en tankegång som
något påminner om Middendorfs), och söker komma underfund med vågbildningsfenomenet
genom att sammanställa partiklarnas retardation och acceleration på olika ställen vid
skrovet med en variation i det hydrostatiska trycket. Han ansåg sina slutledningar
överensstämma med vad erfarenheten visar, att vid ett snabbgående, riktigt konstruerat
och välformat fartyg en vågrygg uppstår vid bogen, ungefär på det ställe, där förskar
-pets konka vitet slutar, samt att en annan vågrygg bildas under låringen, strax intill
akterstäven. Vågen vid bogen betecknar Scott Russell som en våg av »I. ordningen»,
den akterliga en våg av »II. ordningen» eller en »efterföljande» våg. Den förra har formen
1095. Spantarealkurva enligt våglinjemetoden, samtidigt visande trokoidens och sinus versus-kurvans
konstruktion.
av en mycket förlängd cykloid och överensstämmer i vissa fall nära med sinus
versus-kurvan; vågen av »II. ordningen» åter har en form, som mera närmar sig en icke så
mycket förlängd cykloid, en trokoid. Det skulle också hava visat sig fördelaktigt för
snabbgående fartyg, att akter skeppet upptager en längd, lika med hälften av den efterföljande
vågens längd, och att förskeppet är nära tre fjärdedelar av samma våglängd. Scott
Russell kom på så sätt till den uppfattningen, dels att sinus versus-kurvan bör
användas vid förskeppets konstruktion och trokoiden vid akterskeppets, dels att såväl
för-som akterskeppets längd kunde bestämmas i förhållande till den för ett fartyg önskade
hastigheten. Om denna är v knop, skulle akterskeppets lämpligaste längd vara
la = 0.375 v2 eng. fot =0.114 v2 meter. Förskeppet borde på inga villkor vara kortare
än akterskeppet, och förskeppslängden kunde gärna uppgå till halvannan gång
akter-skeppets, d. v. s. lf = 1.5 la = 0.562 v2 eng. fot = 0.171 v2 meter.
Vad förskeppets konstruktion enligt Scott Russells teori beträffar, måste man
oftast nöja sig med, att endast en vattenlinje, belägen på ungefär halva djupgåendet, får
den angivna formen — ty om ett förskepps alla vattenlinjer vore konstruerade som
sinus versus-kurvor, bleve det alldeles för skarpt uppåt flytvattenlinjen. Något annat
är förhållandet i akterskeppet, där det ställer sig lättare att tillämpa trokoiden för flera
av vattenlinjerna. Mellan på nämnt sätt formade för- och akterskepp ansåg Scott
Russell att parallell mittdel kunde insättas; så gjordes bl. a. på »Great Eastern».
Konstruktionen av nyssnämnda kroklinjer, trokoiden och sinus versus-kurvan,
kan göras på följande sätt. På fig. 1095 är linjen AB dragen vinkelrät mot baslinjen DC.
Med AB som diameter är en cirkel uppslagen. Halvcirkelbågarna på ömse sidor om AB
äro delade i ett antal lika delar, t. ex. som på figuren i fyra med delningspunkterna a,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
