Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Stabilitet och fartygsrörelser - Uppfinningar för dämpning av fartygsrörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836
8KEPPSBYGGNAD.
Fig. 1070. Schlicks gyrostabilisator.
Gyrostabilisatorn är säkerligen, den, intressantaste och. rationellaste uppfinningen
för fartygsrörelsernas dämpning. En gyrostabilisator, ofta blott kallad »gyro», är
baserad på en roterande kropps egenskap att vilja bibehålla axelriktningen oförändrad.
Varje kraft, som strävar att ändra kroppens axelläge, kommer därför att röna ett
motsvarande stort motstånd från den roterande massan. Tysken dr. ing. Otto Schlick
kom på idén att aptera dylika gyroskop för stabilisering av fartyg. Fig. 1070 visar
huvuddragen av en Schlicks stabilisator. Dess arbetssätt är följande. Den av ett svänghjul
bestående massan M bringas i rotation kring sin vertikalt placerade axel W. Denna
är lagrad i en tvärskepps anbragt ram B, som i sin tur är horisontellt lagrad efter linjen
HH. Svänghjulsaxeln hålles enligt fig. 1070 i sitt
vertikala läge medelst vikten Q, men ramens lagertappar
kunna ock placeras högre upp på ramen, så att
svänghjulets egen vikt ger samma verkan som vikten Q.
Svänghjulet kan således bringas i pendelrörelse endast
i fartygets långskeppsriktning, d. v. s. i medelplanet.
Som förut nämnts, kommer svänghjulet, då det roterar,
att utöva motstånd mot varje kraft, som vill ändra
dess axelläge. Är lagringen HH i fast förbindelse
med fartygsskrovet, kommer fartygets rullning att
störa gyrons vertikala axelläge, och svänghjulet med
sin ram reagerar då med pendelsvängningar. Dämpas
ifrågavarande pendlingar medelst bromsen B, uppstå
moment, som motverka de av vågrörelsen åstadkomna
rullningsimpulserna. På styrkan av nyssnämnda mot-
verkan är den roterande massans storlek och varvantal ävensom förhållandet mellan
gyroramens svängningsperiod och fartygets egen beroende. Därvid kommer gyrons
verkningar, enligt av professor A. Föppl gjorda undersökningar, att bliva
gynnsammast, om nämnda perioder äro lika. Dämpas icke ramens rörelse, så förlänges blott
fartygets rullningsperiod medelst Schlicks apparat. Schlicks gyrostabilisator uppvisar
vissa fördelar jämfört med Frahms antirullningstank, men dess verkningar äro dock
ganska svårkontrollerade. Särskilt i krabb sjö, då rullningsperioden snabbt växlar,
torde nyttan med en dylik apparat betydligt reduceras.
En förbättrad stabilisator och, så att säga, mera »aktiv» gyro än Schlicks är den av
amerikanaren Elmer Sperry utbildade. Här regleras det stora svänghjulets,
»huvud-gyrons», rörelse i rätt riktning och styrka medelst en liten apparat, som också innehåller
ett roterande hjul, och därför benämnes »kontrollgyro». Först sedan omfattande försök
gjorts med modeller, som medgåvo möjlighet att beräkna den effekt, som olika stora
vågor hade på skilda fartygstyper och -storlekar, kunde Sperry fullborda sin
stabilisatortyp. Med kännedom om ett fartygs data blev det också möjligt att beräkna
lämpligaste storleken av det hjul, som kunde behövas i resp. fall. I samarbete med Förenta
staternas marinmyndigheter blev sedan Sperrys första gyrostabilisator Utarbetad och en
anläggning därmed avprovad på torpedbåten »W orden».
Fig. 1071 visar hur en Sperrys gyrostabilisator är anordnad. Anläggningen består
av följande delar: huvudgyron A, som drives av en i rotorhuset placerad elektromotor
B; kontrollgyron F, som dirigerar den s. k. precessionsmotorn D, vilken medelst
kugg-växeln C utför huvudgyrons vridning åt ena eller andra hållet; den elektriskt drivna
bromsen E och transformatorn G. Kontrollgyrons uppgift är att uppfånga minsta rull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
