- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
819

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Form och deplacement - Beräkningsmetoder och hjälpinstrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FORM OCH DEPLACEMENT.

819

L mellan eggen y och spetsen /S brukar vara reglerbart. Om en yta (t. ex. BCDE på fig.
1049) skall uppmätas medelst yxplanimeter, sker detta på följande sätt. Med ögonmått
fastställes ytans Ungefärliga tyngdpunktsläge. Om detta är A, placeras planimeterns
förarspets där. Yxeggen är då i ett visst läge, M. Hållarplattan fattas med två fingrar
och föres försiktigt så, att förarspetsen följer den godtyckliga radien AB ut till
omkretsen, runt densamma, samt tillbaka till A. Härunder har yxans egg beskrivit en
kroklinje^ exempelvis av MNOP:s utseende, och stannat i punkten P, som markeras

G

Fig. 1051. Integrator. Amsler-Laffon-typ.

genom att trycka till litet på yxan. Det kan bevisas, att den sökta ytans storlek då är
lika med produkten av L och bågen MP, som i allmänhet kan ersättas med rätliniga
avståndet eller kordan MP. En korrektion för att tyngdpunkten ej exakt ligger i A
er-hålles genom att köra planimetern i motsatt riktning och se efter, var eggen stannar,
om i utgångsläget M eller ej. Ett medelvärde på avläsningarna av bågarna eller kordorna
användas sedan.

Vid begagnande av polarplanimeter, och modifikationer därav, t. ex. av Coradis
typ (fig. 1050), slipper man ifrån några som helst räkneoperationer, och kan, sedan den
ytan begränsande kurvan omfarits med spetsen f, ytans storlek direkt avläsas på de
graderade skivorna O och L.

Integratorn (fig. 1051 visar en dylik av Amsler-Laffons typ under användning
på en spantruta) är ett betydligt mera komplicerat och därför också väsentligt dyrare
instrument än de vanliga planimetrarna. Integratorn är hopbyggd med en tvåhjulig
vagn (IF), rörlig längs en stållinjal (synlig överst på fig.) och balanserad med en vikt
(G). Medelst detta instrument kan man erhålla, dels en ytas storlek (genom avläsning
vid 7^), dels ytans statiska moment med avseende å axeln X—X (avläses vid R^, och
dels också tröghetsmomentet med avseende på nyssnämnda axel (genom avläsning vid
Rz och kombinering med ^-avläsningen).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0829.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free