Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Skeppsbyggnadskonsten i Norden under forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
SKEPPSBYGGNAD.
Deras välbyggda roddfartyg ströko fram längs kusterna och överforo de jämförelsevis
smala vatten, som skilja Sydskandinavien från Mellaneuropa. Skandinaviska
krigar-skaror togo del i folkvandringarna, och det var troligen under denna period av livlig
rörelse inom den germanska världen (400—500 e. Kr.), som nordgermanerna lärde sig
bruket av segel.
På Galliens atlantiska kust, i nordvästra delen av nuvarande Frankrike, vet man
däremot, att segelskepp varit i bruk redan under tiderna före Kristus. Julius Caesar
omtalar sålunda att fartyg, som byggts och manövrerats av veneterna, ett keltiskt
folkslag, varit svåra motståndare för hans roddfartyg. Dessa senare voro ju av den föga
sjödugliga Medelhavstypen, under det att veneternas skepp voro mycket starkt byggda,
Fig. 951. Båt av ek från 400-talet e. Kr. Fyndort: Nydam i Sönder-Jylland.
högbordiga och med högt uppspringande stävar. De förde segel, hopsydda av
djurhudar, och voro, ehuru troligen också inrättade för rodd, utpräglade segelfartyg.
Bis-caya bukt ens oroliga vatten hade framtvingat en sjödugligare och solidare fartygstyp
än den, de romerska skeppen torde hava varit av.
För att emellertid återkomma till de nordiska fartygen under den senare
järnåldern, har god kännedom om dessa skepps form, storlek och byggnadssätt vunnits genom
olika fynd, särskilt de som gjorts vid Nydam i Sönder-Jylland, vid Sandefjord och
Ose-berg i Norge samt senare vid Galtabäck i Halland.
Det första märkligare fynd av nordiska båtar från den senare järnåldern gjordes
år 1863 i en torvmosse vid Nydam på östra kusten av Sönder-Jylland. Redan fyra år
förut hade man i sagda mosse hittat övre delen av en åra av ek, och år 1862 påträffade
man den därtill hörande nedre delen. I augusti 1863, några månader innan kriget mellan
Danmark och Tyskland bröt ut och gjorde grävningarnas fortsättande omöjligt, stötte
man på en stor och präktig ekbåt för 14 par åror (fig. 951). Båten låg något omvältad
på ena sidan och hade tydligen med avsikt blivit sänkt; i plankorna under vattengången
hade man nämligen huggit stora hål för att släppa in vattnet. Under tidernas lopp hade
rosten förstört brickorna på ändarna av de järnbultar, som sammanhållit
bordläggnings-plankorna; tågvirket, varmed bord och spant en gång varit förbundna, hade ruttnat.
Vid utgrävningen föllo därför plankorna från varandra, rätade ut sig och återtogo sin
naturliga form, årtullarna lossade från relingen, spanten vältade om, och de bägge höga
stävarna föllo ner. Alltefter som båtens fogar lossnade, sjönko de olika styckena ned i
mossen och blevo liggande på ungefär samma djup. Sedan längre fram båtens alla delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
