Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Skeppsbyggnadskonstens historia - Diverse medelhavs- och västasiatiska länders forntida skeppsbyggeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPSBYGGNADSKONSTENS HISTORIA.
713
stora områden i norra Afrika och Spanien samt ägde även västra delen av Sicilien.
Romarna ville hava denna ö och tyckte ej heller om att hava ett så mäktigt folk som
kartagerna till grannar, vilket blev anledningen till de s. k. puniska krigen (264—146 f. Kr.),
varunder nya uppfinningar sågo dagens ljus inom sjöväsendet. Romarna, vilkas segrar
till lands icke voro nog att krossa motståndaren, som genom sin flotta behärskade
Medelhavet och handeln längs dess kuster, fingo först då klart för sig flottans betydelse.
Då en gång under det första puniska kriget ett kartagiskt skepp föll i romarnas
händer, började de med stor skyndsamhet bygga en flotta, vilken de med oerhörda ansträng-
Fig. 945. Romersk birem med stridsdäck. Bilden är återgiven efter en basrelief å
Fortuna-templet i Preneste och föreställer ett fragment av Antorius amiralsskepp i slaget vid Actiom
år 31 f. Kr.
ningarjyckades få färdig. Sina fartyg kunde romarna dock icke på långt när manövrera
så skickligt som de sjö vana kartagerna. Det ljusnade dock, då en romersk
befälhavare lyckades uppfinna änterhaken, som här tidigare beskrivits. Med hjälp av
änter-hakarna kunde romarna lätt nog komma över på fiendens fartyg och strida liksom till
lands, och på det området voro de mästare. De stora fördelarna av den nya
uppfinningen visade sig snart, och Kartagoflottan led förkrossande nederlag.
Synnerligen goda sjömän blevo dock romarna aldrig, och efter de puniska krigens
slut försummades sjöväsendet mer och mer, ända till sjöröveriet började tilltaga i
alltför oroväckande grad. Sjörövarna skadade mycket sjöfarten på jättestaden Rom och
hotade t. o. m. världsväldets truppsändningar till sjöss, plundrade städer m. m.
Romarnas jakt efter dessa sjörövare bidrogo i sin mån till fartygens fullkomnande
åtminstone i avseende å snabbhet och stridsduglighet. Hastigheten ökades genom att man
övergick till fyra- och jemroddarskepp. Så många lag åror som fyra eller fem anse en del
nyare forskare icke gärna kunna hava funnits utan tro, att det i stället är antalet roddare
vid varje åra, som åsyftas, liksom å den senare medeltidens galärer. Vid betraktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
