Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Den nutida navigationens metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NUTIDA NAVIGATIONENS METODER.
691
Fig. 919. Vinkelavsättare.
och avsätta dess angivna distans erhålles fartygets läge å kurslinjen vid dessa tider.
Fartygets latitud och longitud kan även beräknas, då man känner utgångspunkten och
tillryggalagd kurs och distans.
Emellertid äro de sålunda i kortet avsatta lägena ej fullt tillförlitliga och erfordra
därför en ständig kontroll. Oundvikliga fel i styrningen samt avdrift på grund av vinden
förorsaka att fartyget ej kommer fram i den avsedda kursriktningen; fel hos loggen göra att
den avlästa distansen ej alltid är den verkligen tillryggalagda, och dessutom kan alltid
ström hava satt fartyget åt oberäkneligt håll. Vid närmandet till land måste därför
kontroll av det i kortet utsatta läget verkställas så snart sig göra låter; vid gång längs en
kust inom sikte av land göres dylik kontroll med lämpliga tidsmellanrum.
Vid ortbestämning genom
observation av föremål i land
erhållas s. k. terrestra ortlinjer,
och genom sammanställande av
minst två dylika fås fartygets
läge. Den enklaste och säkraste
terrestra ortlinjen är enslinjen.
Synas från fartyget två tydliga,
väl markerade och i kortet
utsatta föremål i linje med
varandra, så vet man att fartyget
i kortet befinner sig på den
räta linje, som förenar de båda
föremålen.
Genom pejling av ett
före
mål i land utrönes riktningen till detta med hjälp av kompassen; den ortlinje fartyget
då befinner sig på är denna riktningslinj e utdragen i kortet. Tvenne dylika pejlingar,
helst å två, 90° från varandra belägna föremål, kallas krysspejling; detta är det
vanligast förekommande ortbestämningssättet.
Medelst avståndsbestämning, vilken kan ske genom uppmätning av den vinkel, som
riktningslinjerna till en fyrs topp och bas bilda, erhålles som ortlinje en omkring fyren
uppdragen cirkel med det uppmätta avståndet till radie. Slutligen kan även en cirkulär
ortlinje erhållas genom mätning av den horisontala vinkeln mellan tvenne föremål.
Denna sammanställes vanligen med en liknande ortlinje bestämd av vinkeln mellan ett
av de förra föremålen och ett tredje. För dessa vinkelmätningar användes sextanten;
de uppmätta vinklarna inställas å en vinkelavsättare (fig. 919), och sedan denna inpassats
till föremålens lägen i kortet fås fartygets läge direkt i vinkelavsättarens medelpunkt.
I tjocka eller vid dålig sikt framträder särskilt betydelsen av att hava en pålitlig
kompass och logg, dessutom kan läget i viss mån kontrolleras och navigeringen tryggas
genom upprepade lödningar. Inom ljudvidd för fyrar och fyrskepp, som avgiva
mist-signaler, navigeras därtill med ledning av dessa.
På senare år har även radiotélegrajien blivit ett hjälpmedel inom den terrestra
navigationen. Det är uppfinningen av apparater, varmed riktningen av ankommande
radiovågor kan bestämmas, som här framför allt kommit till användning. Finnes dylik
radio-pejlapparat ombord, kunna därmed riktningarna till två avgivande radiostationer i land
bestämmas och fartygets läge finnas ungefär på samma sätt som vid förut omtalad
krysspejling. Avgiver däremot fartyget signaler till pejlstationer i land, observera dessa
rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
