Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Navigation, av S. Ulff - Navigationens hjälpmedel och metoder i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATIONENS HJÄLPMEDEL OCH METODER I ÄLDRE TIDER. 649
Fig. 873. Sjö-astrolabium,
senare typ.
solens höjd i meridianen. Dock förblev naturligen den härpå grundade ortbestämningen
betydligt osäker, så länge man ej genom användning av några instrument, om än
primitiva, kunde medelst direkta mätningar mera exakt bestämma någon av dessa höjder.
I betraktande av de stora framsteg, som gjordes av forntidens astronomer, när det gällde
att fixera lägen iland genom praktisk astronomi, är det förvånande att det skulle dröja
så länge, innan samma problem kunde lösas till sjöss.
Troligen kan detta förklaras, dels av svårigheten att framställa
instrument lämpliga för användning å den rörliga plattform
ett fartyg erbjuder, dels av bristen på vetenskaplig
bildning hos dem, som skulle ha begagnat sådana instrument.
De äldsta ombord på fartyg använda astronomiska
instrumenten voro förenklade typer av de av astronomerna
sedan århundraden använda astrolabium och kvadrant.
Bådas användning grundade sig på kännedom om
lodlinjens riktning, så gott denna kunde bestämmas med
någorlunda säkerhet av en upphängd vikt ombord på ett rullande
fartyg.
Den äldsta formen av en kvadrant (fig. 871) bestod
av en rätvinklig cirkelsektor, till en början av trä, vilken
var graderad från 0° till 90° och försedd med ett lod, nedhängande från kvadrantens
centrum. På den radie, som gick till 90°-punkten, anbragtes dioptrar, genom vilka man
kunde rikta in denna radie mot himlakroppen; härvid angav lodets inställning över
gradindelningen himlakroppens höjd. Lodet måste antingen fastklämmas i
observations-ögonblicket eller ock avläsas av en biträdande observatör.
Även astrolabiet, i den
form det användes på sjön,
gjordes till en början av trä och
bestod av en ring av c:a 50 cm
diameter försedd med radier,
upphängningsanordning och
möjligen en tyngd nedtill.
Ringens ena övre kvadrant var
uppgraderad från 0°—90°, och
kring centrum rörde sig en med
två dioptrar försedd alhidad
(fig. 872) över denna
gradindelning. Sedan instrumentet
vridits i solstrålarnas plan kunde
man genom att röra alhidaden
få solen att skina genom båda
dioptrarna, och om
instrumen
tet i detta ögonblick hängde vertikalt, vilket kunde kontrolleras med ett lod, avlästes
omedelbart solhöjden.
Kolumbus synes ha varit en bland de första, som använde kvadranten, ehuru
man var fullt på det klara med den ringa grad av noggrannhet, som med densamma stod
att vinna. Så heter det i en skrift från år 1500 bl. a. ungefär sålunda: »Det synes mig
omöjligt att till sjöss bestämma en stjärnas höjd, ty ehuru jag bemödat mig mycket
Fig. 874. Jakobsstav, slutet av 1400-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
