Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Automatiska hastighetsregulatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTMASKINER OCH PUMPAR. AUTOMATISKA HASTIGHETSREGULATORER. 635
Fig. 857. Regulator i Hammarforsens kraftverk.
Nydqvist & Holm.
ringa mängd servomotorn förbrukar mellan de egentliga last växlingarna. Den stora
pumpen sättes under tryck av sliden så snart den gör ett märkbart utslag.
Den första lyckade hydrauliska regulatorn med återföring byggdes av Faesch &
Piccard i Genève år 1885, anordnad som fig. 665 visar. Den användes för en liten
10 kW:s turbin i en av stadens urfabriker. Återföringen saknar armen a-b-c i fig. 855.
Sliden (e, fig. 665) är i stället
anbragt inuti kolven och när
den rör sig öppnas en kanal, som
förbinder kolvens översida med
tryckrummet under den eller med
avloppsröret. Kolven drives att
följa sliden av det över- eller
undertryck som uppstår ovanpå
den.
Kompensatorn. Den
hydrauliska regleringens fördelar blevo
efter hand alltmer erkända, och
vid sekelskiftet torde de
hydrauliska regulatorerna ganska
allmänt ha slagit igenom.
Emeller
tid började, i synnerhet med den elektriska driftens införande, varvfallet i många fall
att kännas besvärande. För att i någon mån avhjälpa missförhållandet brukade man
på sina håll belasta pendelhylsan med vikter, som maskinisten hängde på efter en
större avlastning och åter tog bort, då belastningen ökades. Han kunde på detta
sätt kompensera varvfallet men det olägliga i tillvägagångssättet är uppenbart.
Ett stort framsteg i regulatorteknikens utveckling
betecknar därför införandet av den automatiska kompensatorn.
Man hade redan tidigt kommit underfund med att en
förändring av koppelstångens (a—a1) längd, fig. 855 a,
erbjuder en utväg att ändra maskinens varvtal och att vid
behov helt avställa den. Rieter utförde redan år 1893 en
klassisk anordning som automatiskt utför denna
omställning, och när amerikanerna vid slutet av 1890-talet började
ägna sig åt regulatortekniken införde de allmänt dylika
kompensatorer. Fig. 855 b visar en enkel anordning med
en skruv och en friktionsväxel I—II, som efter varje utslag
tvingar pendelhylsan att återtaga samma täckningsläge,
bestämt av att den drivna skivan I ständigt söker sig tillbaka till den drivande
skivans centrum. Vanligen anordnas kompensatorn så att man efter behag kan
överkompensera varvfallet eller utjämna endast en del därav. Vid parallelldrift av
växelströmmaskiner kan man ej kompensera mer än en del av varvfallet, emedan
lastfördelningen mellan maskinerna eljest blir obestämd. Beroende på okänsligheten lämnar
man vanligen omkring 4 % varvfall vid full last.
Svalltornet och avlastningsventilen. Särskilda svårigheter möta regleringen av
turbiner till vilka vattnet ledes genom en rörledning av betydlig längd.
Vatten
Fig. 858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
