Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Pumpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
VATTENBYGGNADER.
Fig. 785. Vevdriven kolvpnmp med sug- och
tryck-luftklocka.
över hela världen. Andra amerikanska och europeiska firmor följde snabbt efter, da
den stegrade efterfrågan — till stor del tack vare ångfartygsbyggandets uppsving —
tycktes lämna stora avsättningsmöjligheter. Flera individuella konstruktionsvägar ha
följts, och de enskilda typerna ha efter hand förenklats och förbättrats. Fig. 784 visar
ett modernt utförande efter det av amerikanaren Cameron uppfunna systemet. Pumpen
består enligt detta av endast en pump- och en ångkolv — »simplexpump» •— monterade
på gemensam kolvstång. Fördelningssliden för ångan regleras av en hjälpkolv K, vilkens
rörelse är bestämd av ångkolvens
ändlägen. Ytterligare hänvisas beträffande
ångkolvpumparna till Uppf. Bok, del
II, där deras utveckling och
användning framträder vid sidan av
ångmaskinens.
Vevdrivna pumpar. Sedan James
Watts med vevrörelse och svänghjul
arbetande ångmaskin kommit i allmänt
bruk började också pumpar, drivna av
sådana ångmaskiner, bli allt vanligare.
I större anläggningar sammanbyggdes
vanligen ångmaskinen med pumpen med
bådas kolvar anslutna till en gemensam
vevaxel. Systemet har den fördelen
gentemot den stela hopkopplingen av
kolvarna på samma stång, att en bestämd
kolvrörelse erhålles och att hastigheten
därigenom kan drivas upp samt för
ångmaskinens vidkommande en
gynnsammare reglering och möjlighet till bättre
ångekonomi. De numera huvudsakligen
förekommande mindre och medelstora
kolvpumparna byggas ofta som
självständiga, vev växlade maskiner, till
vilka drivkraften genom rem eller på annat sätt överföres från någon yttre
roterande axel.
Det skulle i första ögonblicket kunna synas som om en vevutväxlad kolvpump
icke behövde vidkännas någon annan begränsning i sin arbetshastighet än den som
bestämmes av den drivande maskinen. Så är dock ingalunda förhållandet. Från mitten
av 1800-talet, då tendensen att öka arbetshastigheten för att därigenom minska
dimensioner och kostnader i maskinbyggandet, började göra sig gällande, har man tvärtom
den erfarenheten, att svårigheterna därvidlag kunna vara betydande.
Vi betrakta i fig. 785 den schematiska anordningen av en vevutväxlad,
enkeltverkande pump, vilkens vevaxel antages arbeta med konstant varvtal.
Redan om pumpen går mycket sakta men sughöjden är stor, kan man råka ut för
malören att efter starten, sedan kolven arbetat några slag, vattenpelaren blir stående i
sugröret och aldrig når upp till pumpen. Anledningen är i så fall att kolven under sitt
slag utåt inte förmår förtunna luften i kolvrummet mer än som redan är fallet i sug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
