Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftmaskiner och pumpar, av K. I. Karlsson och Birger Norsell - Vattenhjul och turbiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
VATTENBYGGNADER.
som av vattnet föras ned i ledkanalerna, fastna där och föranleda att slidstången eller
ringen knäckes och sliden klämmes fast.
Den väsentliga fördelen av den axiella hjulkransen ligger däri att den icke stryper
vattentilloppet. Med samma ytterdiameter och avgångshastighet kan den därför
taga en större vattenmängd än Fourneyron-turbinen. Fontaine leddes snart till att dela
kransen genom en mellanting, motsvarande Fourneyron-turbinens uppdelning i våningar,
och förse delarna med var sitt pådrag. Uppdelningen medger även att skovelprofilen
jämkas efter dess med avståndet från axeln växande hastighet.
Fig. 575. Ångströms pådrag.
Detaljernas utbildning. En mängd pådragsanordningar uppfunnos och patenterades
under 1840-talet, av vilka ända till seklets slut nästan alla följande sammanställdes.
Poncelet visade år 1844 hur den
uppdelade sliden kunde dragas i den av
Callon avsedda följden genom en med
turbinen samaxlig spårtrumma.
Ring-sliden bestod i längden provet bäst
genom sin enkelhet och lättrörlighet.
Den anbragtes med förkärlek för
utloppet från Fourneyron-turbinens löphjul,
fig. 573, 641 och 648, en
anordning som föreslagits redan år 1840 av
Cadiat. Vid axiell hjulkrans försågs
ledkransen med en huv, som leder ned
vattnet däri och vars ingångsöppning
ringsliden inställer. Med denna
förenades, då vattenbesparing åsyftades,
en inre, bredare hjulkrans, avsedd för
högvattnet, vilken undan för undan som vattentillgången sjönk igenlades med luckor,
fig. 612 och 613, eller slider. Detta byggnadssätt infördes av Fontaine inemot år 1845.
Vid små turbiner uppträdde vridslider, vid axiell hjulkrans plana, fig. 585, vid
radiell krans cylindriska, fig. 587. Cylindersliden användes företrädesvis vid högt
fall, där ledkanalerna alltid pådrogos i följd och vanligen ej behövde sträcka sig över
mer än en del av omkretsen. I sin enklaste form kan nämligen vridsliden icke öppna
mer än hälften av omkretsen. Ångström och andra kringgingo denna olägenhet genom
att fördela ledkransens inloppsöppningar på två våningar som fig. 575 och 683
visa. Denna utväg beträddes redan år 1840 av Gentilhomme, då han byggde ett
plant slidpådrag till Fourneyron-turbinen.
Redan Burdin synes ha försökt att åstadkomma ett förlustfritt pådrag till sin under
vatten arbetande turbin. Hans förslag liksom alla efterföljande gick ut på att skjuta
ihop radialturbinens hjulringar lika mycket som vattenmängden minskar. Av Combes’
(1838), Kraffts (1846), Laürent & Deckherrs (1847), Cadet-Colsenets (1847),
Fourneyrons (1851) och Huots (1852) anordningar torde Huots ha varit den enklaste
och minst ömtåliga. Den framgår av fig. 576, som även visar hur tilloppets botten
hänger i ledskenorna, som här för första gången götos i ett stycke med bottnen och
till-loppsröret.
Med alla dessa förslag till pådrag följde ibland väsentliga ändringar i
Fourneyron-turbinens byggnads- och uppställningssätt. Bestående blev vattnets inledning under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
