Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenkraftanläggningar, av Gottfried Berg och Walo Finné - Tilllopp och avlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR. TILLOPP OCH AVLOPP.
337
pats vid Ventavonkanalen, Frankrike (fig. 394). Betonglagret kan hava en tjocklek
av endast 10 cm och järninläggen kunna bestå av ett nät av klena rundjärn med 10
cm maskvidd.
Av vikt är att tillse att vid kanalens tömning grundvattnet icke blir instängt
bakom beklädnaden och genom sitt tryck pressar ut beklädnaden i kanalen.
Om en kanal framgår genom jordlager, som lätt genomsläpper vatten, t. ex. grus,
så kan en beklädnad vara erforderlig enbart till förhindrande av att vattnet läcker bort
och icke kommer kraftverket till godo. Ett enkelt medel att täta en sådan kanal är
att åvägabringa en
igenslam-ning, vilket i bästa fall kan ske
medelst det med flodvattnet
följande slammet eller ock med
för ändamålet tillfört slam.
Vidare har man anbringat ett
tunt skikt av lera, som stampas
eller vältas och täckes med
grus.
Till slut må framhållas, att
det vid val av lämplig
kanalbeklädnad alltid gäller att
uppnå det ekonomiskt
gynnsammaste resultat. Härvid måste
uppmärksammas att ju
effek
tivare beklädnad som tillgripes, desto högre vattenhastighet kan tillåtas och desto
mindre sektionsarea erfordras. För varje kanal gäller det sålunda principiellt att avgöra,
huruvida en stor sektionsarea, utan eller med en enkel beklädnad, eller en mindre
sektionsarea, med en effektivare och dyrbarare beklädnad, ställer sig ekonomiskt fördelaktigast,
varvid jämväl hänsyn måste tagas till uppkommande fallförluster.
Fig. 394. Gjutning av betongbeklädnad i kanalslänt.
Bergkanaler. När det gäller att framdraga en kanal genom berggrund, kunna
kanalsidorna vara nära vertikala; i allmänhet tillämpas en lutning av 10:1 eller 5: 1.
Fallförlusterna bliva minst om kanalens bredd är två gånger så stor som djupet, räknat från
vattenytan. Om markytan ligger högre än vattenytan, bör dock kanalen av ekonomiska
skäl göras djupare och smalare, på det att schaktningsmassorna ovanför vattenytan,
de s. k. övermassorna, reduceras.
Rännor. Då fråga är om tilledning av mindre vattenmängder, kunna rännor av
skilda material, trä, murverk, betong eller järn ifrågakomma.
Trärännor voro i äldre tider förhärskande, där byggnadsvirke fanns att tillgå.
Utom låg anläggningskostnad hava trärännor en god egenskap, som rännor av annat
material sakna, nämligen att de med tiden bliva glattare än de voro vid byggandet
och att härigenom fallförlusterna minskas i stället för att, såsom i regel är fallet, ökas.
Trots den låga anläggningskostnaden hava trärännorna, på grund av dryga
underhållskostnader och av reparationer förorsakade störningar i driften, alltmera undanträngts
av mera varaktiga konstruktioner. En bidragande orsak till att trärännekonstruktioner
övergivits har varit svårigheten att på ett pålitligt sätt skarva konstruktionsdelar
utsatta för dragpåkänningar. Förr skedde sådana skarvningar genom »hophuggningar»,
22—270535. Uppfinningarnas bok. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
