Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Inre vattenvägar, av P. G. Hörnell - Slussar, lutande plan och lyftverk av G. Herman Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
VATTENBYGGNADER.
fig. 110. Samtidigt koncentreras strömmen till flodens andra sida, där vattnets
hastighet blir så stor, att den förebygger vidare avlagring.
Alla dylika företag måste utföras med stor försiktighet och omtanke. Den av löst
material bestående flodbäddens jämviktsläge är ytterst labilt. En ändring på en punkt
inverkar i regel på strömningsförhållandena i andra punkter. Erhålla tvärdammarna
i fig. 110 stor längd, måste utanför dem uppstå urskärning. Den kan intill viss
utsträckning vara önskvärd — för erhållande av tillräckligt stort seglationsdjup. Men den får
icke bliva för omfattande. Därmed kan nämligen följa skadlig åverkan av närgrän-
Fig. 109. Fig. 110.
Ofta tvingas man att medelst muddring komplettera det regleringsarbete, som
kan åstadkommas genom utförandet av dammar. Dammarnas uppgift kan därvid
sägas vara att åstadkomma en strömhastighet, som förmår motverka igenslamning av
de genom muddringen fördjupade farlederna.
De ovan skisserade åtgärderna för reglering av en flod avse som synes att göra den
del av floden segelbar, där vattenytans lutning är ringa och vattnet framrinner med
relativt långsam hastighet. Förekomma vattenfall, forsar eller flodsträckor med en
så stor vattenhastighet att den är besvärande för fartygen, måste svårigheterna
övervinnas med tillhjälp av anordningar, som närmare beskrivas i nästa kapitel.
Slussar, lutande plan och lyftverk.
Av Kapten G. Herman Jansson.
Inledning. I historiken över samfärdsmedlens utveckling har omnämnts, att man
redan under äldsta tider använde lutande plan, släpbäddar eller rullbanor för
övervinnande av vattennivåskillnader. På dessa bäddar drogos fartygen på det torra över
den landrygg, som skilde två på olika höjd liggande farledsbassänger. I konstgjorda
kanaler användes även på ett mycket tidigt stadium enkelslussen, bestående av en damm tvärs
över kanalen, försedd med en rörlig lucka eller port. Dammen avgränsade de båda
olika vattennivåerna i kanalen. När ett fartyg skulle passera, öppnades luckan eller
porten, varigenom övre vattenytan på grund av strömningen genom slussöppningen
sjönk, så att fartyget kunde förhalas mot eller med strömmen genom slussen. En
utveckling av den enkla slussen är kammarslussen, som består av två enkla slussar,
förlagda så nära varandra, att vattenytan i den mellan dem liggande bassängen kan höjas
eller sänkas, så att den kommer i nivå antingen med vattenytan i övre bassängen genom
att man öppnar luckor i övre enkelslussen eller med vattenytan i nedre bassängen
genom att man öppnar luckor i nedre enkelslussen. Då fartygen härigenom kunna
passera slussöppningen i fullkomligt lugnt vatten, utgör kammarslussen ett ofantligt
framsteg i jämförelse med enkelslussen. Denna förekommer numera endast vid inloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
