Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Hamnarnas tekniska anordning, av P. G. Hörnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
VATTENBYGGNADER.
Mera varaktig är den vågbrytare, som illustreras i fig. 20. Stenkistan, som ej når
högre, än att trävirket alltid förbliver vattendränkt, har obegränsad livslängd. Likaså
överbyggnaden, som är av granit. — Överhöjningen av överbyggnadens yttre del,
krönet, behöver ej hava samma bredd som överbyggnadens lägre delar, emedan vågens
stötkraft hastigt avtager, i den mån höjden över vattenytan ökas.
Det har redan blivit anfört, att vågen fortsätter upp för ett hinder, vars lutning
mot horisontalplanet är mindre än 45°. Den utövar därvid ej någon direkt stöt. På-
Fig. 21. Vågbrytare i Cherbourg.
känningen på materialet är mindre än vid ett hinder av starkare lutning. På detta
förhållande är grundad konstruktionen av en vågbrytare i Cherbourg, som angives i fig. 21.
Vågbrytårens långsluttande ytterslänt skyddas av jämförelsevis små stenblock, mot
djupet gradvis avtagande i storlek, emedan vågens kraft blir allt mindre i den mån
djupet ökas. — Till sist är det tillräckligt, om slänten har ungefär den lutning, som svarar
mot materialets naturliga lutningsvinkel i stillastående vatten. Krönet, vars yttersida
är nästan vertikal, har utförts i form av en massiv mur.
Mängden av erforderligt fyllningsmaterial minskas, i den mån släntlutningen göres
skarpare. Med den skarpare släntlutningen följer emellertid, att vågorna få större
angreppskraft. Den största släntlutning, som vid användning av löst liggande stenblock
överhuvud kan förekomma, motsvarar ungefär materialets naturliga släntvinkel.
Därvid närmar man sig det gränsfall, då vågorna börja åverka slänten genom direkt stöt.
De yttersta blocken måste hava betydliga dimensioner, större än vad som i regel var
möjligt att för rimligt pris åstadkomma, innan man lärde sig konsten att tillverka
betong och hade tillgång till sådana redskap, att man kunde hantera stora block. Enligt
Proetel åskådliggör fig. 22 en i Boulogne utförd vågbrytare, vid vilken, tack vare
användningen av stora betongblock, fyllningsmassorna reducerats till det minimum, som
vid detta konstruktionssätt överhuvud är möjligt. Kärnan består av stenar av 40 till
1 000 kg vikt. Å ömse sidor om kärnan ligga 3—4 m tjocka lager stenblock, varje block
Fig. 22. Vågbrytare i Boulogne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
