- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VI. Vattenbyggnader, navigation, skeppsbyggnad, luftfart /
19

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vattenbyggnader - Vattenvägar, av P. G. Hörnell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VATTENVÄGAR. INLEDNING.

19

prestationer. Men få uppfinningar hava varit nyttigare. Då den gjordes funnos inga
järnvägar, ’praktiskt taget icke keller några landsvägar — av dem, som blivit byggda under
romartiden, återstod efter mer än lOOO-årigt förfall föga eller intet.

Å andra sidan började uppstå ökat behov av samfärdsel mellan olika länder och
folk. När under 11- och 12-hundratalet korsfararna återvände från sina strövtåg längs
kusterna av östra Medelhavet, förde de med sig dyrbara tyger, brokader, ädelstenar,
pärlor, kryddor, parfymer och många andra i västerlandet åtrådda varor. De bragte även
kunskap om österns handelsfolk och möjligheterna att träda i förbindelse med dem.
Några århundraden senare upptäcktes Amerika och sjövägen runt Afrika. Till Spanien
bragtes guld och silver i stora mängder, till Portugal orientaliska varor, som betingade
fabelaktiga priser. Mot dessa från kolonierna förvärvade skatter tillbytte spanjorer och
portugiser sig europeiska varor, vilka i allmänhet voro tunga och skrymmande och krävde
bättre transportvägar.

Redan nu var behovet av inre vattenvägar mycket stort. Dock nöjde man sig
fortfarande med enklare slussanordningar. Först när Spaniens stjärna började dala och
världshandeln under 1600-talet koncentrerades till hamnstäderna vid Nordsjön och
Engelska kanalen förverkligades några av de vidlyftigare kanalförslag, som redan länge
diskuterats. Under Henrik IV:s regering (1589—1610) påbörjades i Frankrike
Briar-kanalen, som förenade floderna Seine och Loire. Samtidigt med dess färdigställande år
1642 byggde holländarna en kanal mellan Dixmuiden och Ypern. Vid Boesynge
byggdes en dubbelsluss för övervinnande av 6 m höjdskillnad.

Redan under Neros tid hade uppgjorts förslag till en kanal mellan Saöne och Mosel.
Arbetet påbörjades, men svårigheterna voro oöverkomliga med dåtida medel. Karl
den store, som väl insåg fördelarna av en förbindelseled genom Frankrike mellan
Atlanten och Medelhavet, ägnade planen uppmärksamhet, men även då saknades medel
att övervinna den stora höjdskillnaden.

I den mån medelhavsländernas beroende av hamnarna vid Atlanten och Nordsjön
ökades, blev behovet av en fartygsled över den smala landtungan norr om Pyrenéerna
allt mera oavvisligt. År 1666 tog man sig verket an enligt en plan, utarbetad av
Fran-£ois Andreossy. Farleden, som fick namnet Canal du Midi, förenade Rhöne med
Ga-ronne. Dess högsta del låg 180 m över Rhöne och 56 m över Garonne. Dessa betydande
höjdskillnader övervunnos medelst sammanlagt 100 slussar. Kanalens längd var 240 km»
50 akvedukter förmedlade övergången av floder, dalgångar och raviner. Utförandet lär
hava krävt den korta tiden av 15 år. Knappast mindre förvånansvärt är, att Andreossy
var endast 27 år gammal, då han utarbetade planen till företaget. Det är föga troligt,
att någon tidigare väg- och vattenbyggare fått sig förelagt ett svårare och mera
ansvarsfullt värv.

En annan om de inre vattenvägarnas utveckling förtjänt man var vår ärkefiende
Peter den store. Iakttagelserna i Holland hade öppnat hans ögon för nödvändigheten
att åstadkomma bättre förbindelser mellan Rysslands vitt skilda trakter. Det första
försöket avsåg att göra volgabäckenet tillgängligt från Svarta havet och
medelhavs-hamnarna, genom en farled mellan Volga och Don. Vid arbetet sysselsattes 35 000
man. Arbetsledaren, en tysk, flydde, när den första slussen vid vattnets påsläppande
bortspolades. En engelsk ingenjör, som sedan övertog ledningen, lyckades lika litet
slutföra uppgiften. — Den väntar fortfarande på sin lösning, vilket förefaller märkligt nog,
i betraktande av södra Rysslands stora behov av lämplig sjöfartsförbindelse med
yttervärlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:12:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/6/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free