Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Torpeder, av J. Blomberg och F. Arsenius - Torpeduppfinningar och försök med olika torpedtyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. TORPEDUPPFINNINGAR.
783
fallen användes seleniumceller, som påverkades av ljusstrålar, i senare fallet även
Hertz-ska vågor och koher.
År 1900 ändrade Orling sin uppfinning; nu hade han tvillingpropellrar på sin torped
och dessa voro försedda med kopplingar, vilka åverkades av elektromagneter, så att den
ena eller andra axeln kunde urkopplas och därigenom förändra torpedens riktning.
Även djupregleringsmekanismen skulle regleras genom en kombination av pendel och
elektromagneter. Orling puffade mycket för sin torped, det skrevs en del i engelska
tidningar, men saken var alltid omgiven av en viss mystik; strålarna eller vågorna
uppgå vos kunna ledas genom jorden. Försök gjordes med en modelltorped i England, i
ett mindre vattendrag, ett större dike, sade en tidning. Resultaten angåvos vara
utomordentliga, men sedan hördes ingenting vidare av torpeden.
Under åren 1889—1904 förekommo upprepade förslag till styrning och antändning
av torpeder medelst Hertzska vågor, men i nästan alla dessa förslag visades endast
detaljer av elektriska anordningar, som, visserligen beundransvärda i sig själva, ej ägde
mycket intresse för fackmannen, då torpeden i sin helhet ej behandlades. I allmänhet
patenterades en anordning och sedan uppgavs den vara användbar för torpeder. Ingen
av förslagsställarna försökte kombinera sina apparater med torpedens övriga organ
Fig. 1317. Hörtorped.
och ingen synes hava tänkt sig svårigheterna att kunna följa än mindre kontrollera
en torpeds bana vid dålig sikt och hög sjö.
År 1908 kom kapten Leon med en »hörtorped». Torpeden (fig. 1317) kontrollerades
genom ljudmottagare på förkonen, anordnade för att frigöra, starta och styra torpeden emot
en ljudkälla i närheten, t. ex. aktern på ett annalkande propellerfartyg. En
ljudmottagare (2), riktad bakåt, kunde användas för att medelst sprängrör (3) avfyra laddningen
i händelse torpeden missade målet. I fig. 1317 visas 4 st. hörmottagare (1) placerade på lika
avstånd runt förkonen och förbundna med elektriska anordningar i torpedens akterkon
för kontrollering av de horisontala och vertikala rodren. Varje mottagare var avsedd att
styra torpeden mot den ljudkälla mot vilken mottagaren pekade. Var torpeden tjudrad
(torpedmina) frigjordes kopplingsrullen (4) av en elektromagnet (5), då en mottagare
träffades. I torpeder drivna av explosionsmotorer användes mottagarna att sluta
gnist-strömkretsen och operera bränsle- och luftventilerna.
Leon kom åter år 1910 med sin hörtorped, som nu hade gyroskop, vilket dock
ur-kopplades, då hörapparaten började verka, så att torpeden styrdes mot ljudavsändaren.
Leon, som var mycket energisk, bildade bolag för exploatering av sina mintorpeder
och torpedminor; flerfaldiga försök hava utförts och torpedminor lära, enligt hörsägen,
med framgång hava använts under kriget; om hörtorpeden blivit prövad är däremot icke
känt.
L. Gardner föreslog år 1909 att förena torpeder genom en elektrisk kabel med en
ballong, aeroplan, drake eller annat luftfartyg, försett med passande kontrollapparat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
