Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Minor, av H. Bergmark - Minteknikens nuvarande ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I SJÖKRIGET. MINTEKNIKENS NUVARANDE STÅNDPUNKT. 737
das vid u-båtsminor, enär minorna, för att ej röja u-båten, måste vara osynliga under
förankringen.
Sjunkminor äro en produkt av världskriget och utgöra det enda effektiva
offensivvapnet mot u-båtar i nedsänkt läge.
De bestå i allmänhet av en cylindrisk minstomme till så stor del fylld med
sprängämne, att lämplig sjunkhastighet, omkr. 2.5 m/sek., uppnås.
Avfyrningsinrättningen arbetar alltid med vattentryck och är i allmänhet så
konstruerad, att minan tänder, så snart en viss mängd vatten inströmmat genom
reglerbara inströmningsöppningar. Med kännedom om huru mycket vatten som inströmmar
per sek. kan minan inställas för tändning på visst djup. Denna metod har framför den
rent hydrostatiska avfyrningsmetoden den stora fördelen, att minan, om den skulle
träffa botten eller något fast föremål på mindre djup än det, för vilket den blivit
inställd, ändock tänder sedan den legat så länge, att tillräckligt mycket vatten
inströmmat.
Nätminor utgöras av elektriska stötminor, fästade i rektangulära nät av
stållinor. Dessa nät användas för s. k. u-båtsspärrar och äro då fastsatta med hakar i
ramar av grov ståltross.
Hakarnas styrka är så avpassad, att en u-båt, som går emot nätet, sliter loss
detsamma ur ramen, varvid minorna av båtens framfart stöta emot fartygsskrovet och
explodera.
Torpedminor är ett gemensamt namn för alla minor, som avses att utskjutas
från torpedtub.
Dessa minor kunna vara antingen självankrande eller oförankrade, d. v. s.
driv-minor.
Självankrande torpedminor användes under världskriget av de tyska u-båtar, som
voro försedda med akterut placerade 50 cm. torpedtuber.
Dessa minor utskötos ur tuberna såsom torpeder och gingo omedelbart till botten,
där mina och ankare skildes åt, varefter minan steg mot vattenytan och med hydrostat
fastlåstes på det rätta mindjupet.
Drivande torpedminor hava konstruerats av bl. a. svensken Leon men hava Hittills
ej fått någon större praktisk användning.
På grund av den begränsade diametern får torpedminan en i flera avseenden
olämplig form, ett förhållande som mycket bidragit till att den använts i så ringa
utsträckning.
Drivminor kunna som förut nämnts vara avsedda att driva på eller under
vattenytan. Den förra typen, som medan bevaknings- och spaningstjänsten ännu var
outvecklad kom till relativt stor användning, är numera obrukbar. Den senare typen
kan tänkas finna användning dels i farvatten med konstant strömriktning och dels
vid sådana tillfällen då ett fartyg förföljes av ett annat (jaktstrid). Denna slags mina
har också varit ett lockande fält för ett flertal uppfinnare. Den mest fulländade
uppfinningen på detta område är svensk och det torde därför vara av intresse att något
närmare skärskåda densamma.
Minan i fråga har till upphovsman kapten Leon och var till en början en kombinerad
driv- och torpedmina, vars utseende framgår av fig. 1278. Minan som var obetydligt
tyngre än vattnet sjönk efter fällningen till ett visst förut bestämt djup, varest en
hydro-statisk piston igångsatte en elektriskt driven propeller, som tvingade minan uppåt, till
dess hydrostaten kopplade ur, då minan åter började sjunka o. s. v. De djupsvängningar,
47—230098. Uppfinningarnas bok. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
