Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i sjökriget, av A. Örnberg - Sjöartilleriet - Sjöartilleriet under segelfartygsperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
VAPENTEKNIK.
För nickorna begagnades »nickelådor», vilkas konstruktion i huvudsak överensstämde
med kanonlådornas. De voro svängbara kring en pivå, men lavetten medgav icke någon
rekylrörelse, vilket ej ansågs behövligt, enär dessa små pjäsers påfrestning var ringa.
Mörsarblocken (se fig. 1200) kunde å fartyg icke utan vidare uppställas på fartygsdäck
på grund av det stora tryck, som uppkom vid dessa pjäsers skottlossning. En elastisk
bäddning var därför erforderlig, genom vilken trycket överfördes till fartygsbottnen och
därmed till själva skrovet.
De skjutmetoder, som sedan gammalt användes vid sjöartilleriet, voro »direkt
skjutning» och »studsningsskjutning». Den förra innebar, att pjäsen av kanonriktaren inrik-
Fig. 1205. Chapmans 24-pundiga kanon med kursörlavett.
tades mot målet på så sätt att då siktlinjen bar mot detsamma eldröret hade den lutning
(elevation) och sidvridning, som erfordrades för att kulan skulle träffa. Under lång tid
skedde denna inriktning utan särskilda hjälpmedel och Englands förnämste befälhavare
till sjöss — amiralen Lord Nelson — hade förklarat, att han för vinnande av avgörande
strid förde sina fartyg så nära fiendens, att siktmedel voro onödiga; men i början av
1800-talet blevo siktmedel allmänt införda i flottorna. Vid studsningsskjutning sköts i vattnet
framför fiendens fartyg: vid kulans upprepade uppstudsningar eller som det numera
benämnes rikoschettering beräknades, att denna så småningom skulle träffa målet. Denna
skjutmetod förutsatte emellertid en lugn vattenyta, varför den i regel endast kom till
användning i av skärgård skyddade farvatten.
Siktmedlen utgjordes till en början av en i kanonens gods infälld fast bakre siktskåra
och å kanonen fastsatt siktkorn (se fig. 1202). Genom att för olika skottvidder använda
korn av olika höjd vreds siktlinjen så, att den kom att bilda den vinkel mot loppets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
