Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Artilleripjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIPJÄSER. MEKANISMER.
589
Fig. 1127. Mekanism till 7 cm. kanon m/02.
krut. För att tilltagande räfflor skola kunna användas är det nödvändigt, att styrmedlet
endast med en ringa längd (gördeln) ingriper i räfflorna, ty eljest skulle projektilens
främre del bibringas en hastigare rotation än den bakre, varigenom projektilens
styrmedel skulle sönderslitas. Tack vare mildare krut hava likformiga räfflor, som hava
konstant vridningsvinkel, alltmer kommit i bruk vid artilleripjäser, enär dessa medföra
vissa fördelar. Vridningsvinkeln angives vanligen medelst stigningen, d. v. s. den längd
av loppet, på vilken räfflan vrider sig ett varv. Stigningen uttryckes i regeln i kaliber.
Räfflornas vridning avpassas med
hänsyn till utgång srotationshastigheten, som
bör vara så stor, att projektilen går
stadigt med spetsen före. Den
bestämmes av utgångshastigheten och
stigningens storlek i m. vid mynningen.
Den erforderliga storleken beror i
övrigt på projektilens längd och tyngd.
En kort projektil välter nämligen ej så
lätt som en lång, och en tung
projektil bibehåller på grund av sin större
tröghet bättre sin
utgångsrotations-hastighet än en lätt. Rörande försök
med polygonala lopp och räfflade
projektiler hänvisas till sid. 575.
Mekanismer. Av de
bakladd-ningsmekanismer, som användes vid
den äldre materielen, visade sig både
kilen och skruven hava
utvecklingsmöjligheter för att användas till
snabb-eldspjäser. Kilmekanismen utvecklades
huvudsakligen av Krupp, men även
andra firmor såsom Ehrhardt,
Hotch-kiss, Gruson, Skoda, Nordenfelt
m. fl. hava konstruerat kilmekanismer.
Kilen rör sig i ett kilhål endast i en
riktning vinkelrätt mot kärnlinjen
antingen i vertikalled (vertikalkil) eller i
horisontalled (horisontalkil).
Vertikal
kilen är ett slags fallblocksmekanism, som öppnas och slutes genom sänkande och
höjande av en hävarm. En dylik mekanism är använd vid 6 cm. k. mf94 (fig. 1126).
Vid fältpjäser förekomma i Tyskland och Sverige m. fl. länder vanligen horisontala
flackkilar. Vid mekanismens öppnande och stängande skiljer man mellan
mekanismens lossning eller tillpressning (låsanordningen) och dess förflyttning till eller från
laddläge (transportanordningen). Vid äldre kilmekanismer bestod låsanordningen av en
stängskruv och transportanordningen av enkel dragning i handtaget. Vid nyare
kilmekanismer förmedlas båda rörelserna antingen genom en ledvals eller en
hävarms-utväxling. Ledvals förekommer t. ex. vid 7 cm. k. mf02 (fig. 1127) och består av huvud
med handtag, stängklack samt tre transportgängor, vilka vid handtagets omvridande
ingripa i den i övre kilhålsytan befintliga ledvalsmuttern, varigenom kilen tvingas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
