Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Artilleriets stridsmedel - Räfflade pjäser - Artilleriammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN I LANTKRIGET. ARTILLERIAMMUNITION.
565
emellertid visade sig för tung för det ridande artilleriet, erhöll detta 1887 en 7.5 cm. kanon
med skruvmekanism och de Bange’s tätring. Kanonen lades i ett äldre järnlavettage och
effekten blev därigenom ganska ringa. Skruvmekanismen användes sedan även för de
8 cm. kanoner m]94, som tilldelades en del av de fältartilleriregementen, vilka uppsattes
enligt 1892 års härordning. 8 cm. kanonernas lavetter voro av stelt system, till en början
utan rekylbegränsning, men försågos senare med skjutbroms. Riktmedlen utgjordes av
riktinstrument med rak uppsättningsstång (fig. 1093) och av korn samt kvadrant.
Ammunitionen bestod av granatkartesch, ringgranat och kartesch (fig. 1094) samt
kardus-laddning. Den gamla materielen förbättrades senare även genom införande av
rikt-båge (fig. 1095) och riktdiopter för möjliggörande av indirekt riktning, röksvagt krut
samt en i vissa avseenden fördelaktigare granatkartesch (fig. 1096).
Vid en del fästningspjäser hade bakladdningsprincipen i modernare form antagits
i Sverige redan 1870, och 1876 försågos projektilerna med koppargördlar. Såsom
eldrörs-materiel användes till en början stålbandat gjutjärn, men efter 1885 tillverkades dessa
artilleripjäser av tätt, osmitt martinstål. Till pjäserna användes
cylinderskruvmekanis-mer (fig. 1087) med BroadwelFs eller de Bange’s tätring.
Ammunition. Laddningar och tänd medel för laddningar.
Vid den äldre materielen inneslöts krutet till laddningen i en kardus, d. v. s. ett brännbart
omhölje, som vid skottlossningen bör fullständigt förbrinna, så att inga glödande rester
kvarligga i loppet, vilka skulle kunna förorsaka olyckshändelser, då ny laddning införes.
Den tillverkas därför av silkesavfallstyg, tunn tältduk eller av krut framställt tyg.
Utgöres laddningen av röksvagt krut, måste den vara försedd med en anfyrning av
Fig. 1097. Stridsladdning
för 24 cm. kanon.
Fig. 1098. Fyrskruv.
Fig. 1099. Fyrrör
m/85.
Fig. 1100. Fyrrör m, 98.
svartkrut. Karduser användas numera i allmänhet endast vid grövre pjäser, särskilt
vid grövre kanoner (fig. 1097). Antändningen sker vid kardusladdning till äldre pjäser
genom fyrskruv (fig. 1098) eller fyrrör (fig. 1099 och 1100). Vid kardusladdning till nyare
pjäser användes fyrpatron (fig. 1101). Mekanismlåsets tänd- eller slagstift gör härvid ett
så kraftigt intryck i den metall, varav tändmedlet består, att denna åverkar tändsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
