- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / V. Metallernas bearbetning, urteknik, lås, vapenteknik /
550

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vapenteknik - Vapen i lantkriget, av W. Lindberg - Fotfolkets och rytteriets stridsmedel - Följevapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

550

VAPENTEKNIK.

Förutom dessa minkastare använde tyskarna även minkastare med vingprojektiler
(Flügelminenwerfer) samt pneumatiska minkastare (Luftminenwerfer).

Utvecklingstendenser. Den franska canon de 37 mm. 1916 T. R., d. v. s.
snabbeld (fig. 1053), är avsedd att med fullträff och flackeld förstöra synliga kulsprutor.
Den försågs med hjul (axel och hjul väga 49.5 kg.) och kunde uppbröstas å föreställare
samt dragas av servisen, men även uppdelas i 3 bördor (eldrör 40 kg., trefotslavett 40
kg., övriga delar 28 kg.). Under fältmässiga förhållanden uppgick eldhastigheten till
12 å 15 sk./min. Projektilerna voro spränggranat om0.56 kg. med 25 gr. sprängladdning
(melinit), använd mot levande mål och materiel, pansarbrytande granat om 0.51 kg.
med 20 gr. sprängladdning (svartkrut), använd mot pansar, samt gjut järnsgranat för
eldreglering. Spränggranaten kunde i avseende på verkan jämställas med
handgranaten; mot jordverk kunde ej verkan påräknas. Med erforderlig precisionsförmåga kunde
ej elden utsträckas över 1 200 m. Pjäsen krävde stor personal i förhållande till
effekten, som var ringa.

81 mm. mortier Stokes m/1918(fig. 1057),som utträngde 75 mm. J.D. (fig. 1054), kunde
ej avgiva flackeld. Även denna pjäs kunde uppdelas i 3 bördor (eldrör 23.5 kg., gaffel
13 kg., basplatta 14 kg.). Eldhastigheten kunde under spärreld uppdrivas till 20 å 30
sk./min. Projektilerna utgjordes av vinggranater av gjutjärn om .3 kg. med 650 gr.
sprängladdning (cheddite) eller 600 gr. fosfor. Brandrören voro nedslagsrör m/16utan
fördröjning eller ögonblicksrör m/17 (jfr sid. 582). Vid 42° elevation uppgick
skottvid-den till 1 700 m.

Det franska infanteriregementets följeplutoner bestodo till en början av 3 st. 37
mm. kanoner och 2 grupper granatkastare (J. D. eller Stokes), men sedan Stokes blivit
fastställd, synes varje infanteribataljon hava efter hand tilldelats en 37 mm. kanon
och en Stokes samt en Stokes i reserv. Enligt fransk åsikt går utvecklingen mot
pansarvagnar, bestyckade med ett verksamt vapen och medförande erforderlig
ammunitions-mängd. Vapnet skulle kunna användas såväl stående å själva vagnen som utanför
densamma. För bekämpande av fientliga pansarvagnar och skyddsrum önskar man grövre
kaliber än de nuvarande pjäsernas.

Emellertid skulle en dylik pansarvagn bliva mycket tung på teknikens nuvarande
ståndpunkt och föga användbar som följevapen, vadan en infanterikanon icke skulle
kunna undvaras. Många ställa sig också rätt tveksamma till möjligheten att införa en
infanterikanon av grövre kaliber med hänsyn till ammunitionsersättningen. För att
erhålla nöjaktig effekt torde man nämligen få gå upp till den lätta fältkanonens kaliber
och erforderligt antal projektiler torde knappast kunna medföras av infanteriet.
Fördenskull torde man näppeligen kunna undvika att tilldela infanteriet följetroppar ur det
lätta fältkanonartilleriet, vilken åtgärd med gott resultat vidtagits under krigets senare
skeden icke blott inom centralmakternas utan även inom ententens arméer, men härvid
uppstå andra olägenheter. Följetropparna äro nämligen mycket känsliga för fientlig
eld, särskilt om de äro organiserade för packdjurstransport, varjämte säkerställandet
av förbindelsen med infanteriet erbjuder mycket stora svårigheter.

Med hänsyn härtill och då fördelningsartilleriet genom avdelandet av följepjäser
skulle i otillåtlig grad försvagas, anser en till Frankrike m. fl. länder under 1919 från
Förenta staterna utsänd artillerikommitté (Westervelt Board), att infanteriet måste
hava en särskild följepjäs, som jämväl skulle kunna ersätta Stokes. Pjäsen bör hava
6.35 cm. kaliber, väga 135 kg. och kunna uppdelas i bördor om 45 kg. samt medgiva 50°
elevation. Med 4.5 kg. projektilvikt bör 2 300 m. skottvidd kunna uppnås. Liknande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:11:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/5/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free