Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Specialtillverkningar - Sågar och filar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
METALLERNAS BEARBETNING.
Det svåraste arbetet inom filtillverkningen är dock huggningen.
Det torde finnas få handarbeten, som fordra en så hög grad av mekanisk övning
som filhuggning, och man kan ej undra över, att filhuggarens stolthet upprest sig emot
maskinernas införande på detta område. När man jämför hans enkla verktyg, städ,
hammare och mejsel, med den mycket komplicerade filhuggningsmaskinen och
därjämte tager hänsyn till resultaten,
kan man svårligen förvåna sig över
den stora obenägenheten att införa
denna nyhet inom fabrikationen.
Det är dock helt säkert blott en
tidsfråga, när handhuggningen helt
och hållet skall upphöra. Det enda
skäl, som ännu skulle tala för
densammas bibehållande, vore den
handhuggna filens möjliga
överlägsenhet över den maskinhuggna.
Omfattande försök vid mekaniska
verkstäder hava dock tydligt
ådaga
lagt, att en sådan överlägsenhet ej har grund i verkligheten utan blott i en djupt
inrotad fördom.
Städ, hammare och mejsel för filhuggning skilja sig väsentligt från de vanligen
brukliga verktygen med samma namn och förtjäna därför en särskild beskrivning.
Städet är en enkel gjut järnsklots med rektangulär arbetsyta, försedd med
ettlax-stjärtformat spår för insättning av möjligen behövliga hjälpverktyg (fig. 632). Det ställes
på en städkubb, vanligen en i golvet nedgrävd trästock.
Lika konstlöst, som städet är anordnat, lika egendomligt är hammaren formad.
Huvudet avsmalnar nedåt mot slagytan (fig. 633), skaftet är vanligen krökt och fäst
i huvudets övre del. Arbetsytan måste vara liten, dels för att bereda utrymme för
fingrarna vid mejselns hållande och dels för att säkrare träffa mejselns huvud. Lika väl
Fig. 633. Tysk
filhugg-ningshammare.
Fig. 634. Engelsk
filhugg-ningshammare.
Fig. 632. Filhuggningsstäd.
Fig. 635. Filhnggningsmejslar och mejselhugg.
avpassad efter förhållandena är skaftets form. Arbetaren sitter framför sitt städ med
armbågen föga högre än dess arbetsyta. Ett vinkelrätt från hammarhuvudet utgående
skaft skulle härvid vara särdeles obekvämt, varför detsamma antingen är krökt (fig.
633) eller rakt men fäst snett i hammarhuvudet. Dess vikt beror på filtandens avsedda
grovlek och växlar mellan 0.1—4 kg.
Filhuggningsmejseln är ävenledes av en ganska egendomlig form (fig. 635) och hålles
mellan tummen och pekfingret. Den har mycket små dimensioner samt rak egg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
