Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Fräsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 434. Deluingsapparat.
vilken små, runda stålcylindrar radiellt fastgjutas i gjutjärncylindern, varv^
lakt-tages, att stålen så anordnas, att en jämn och slät yta erhålles å arbetsstycket.
Av det redan anförda förstår man lätt, att fräsen är ett synnerligen dyrbart verktyg
såväl i tillverkning som underhåll. Stålet måste vara av allra bästa slag och ämnet,
som kan framställas genom smidning eller pressning i sänke eller genom avskärning
av skivor ur valsat rundstål, bör utglödgas, varefter det svarvas till önskad form,
tänderna fräsas och i vissa fall bakskäras, varpå slutligen följer härdning och slipning på
speciella, efter fräsens form och användning
avpassade slipmaskiner. Härdningen sker först i salt
vatten, sedan i olja, varigenom hård yta med seg
kärna erhålles, och anlöpning göres till
brungul färg.
Man har anställt försök i ändamål att utröna
fräsens avverkningsförmåga gentemot andra
skärande verktyg med kontinuerlig, roterande
arbets-rörelse. Jämför man fräsning med svarvning, faller
genast det olika spånbildningssättet i ögonen, i
det att nämligen vid den senare arbetsmetoden
bildas en spån av konstant tvärskärning, vid den
förra åter en spån av konstant bredd men
växlande tjocklek samt alltså med växlande skärtryck.
Vid en frästands arbete inträder vid spånbildningen
ett förhållande, som närmast liknar det vid
borrning eller invändig svarvning, varvid
skärmotståndet på grund av spånlamellernas större
av-skjuvningsyta blir större än vid utvändig
svarvning eller hyvling. Försöken hava också visat, att
för skärning av en viss viktsmängd spån pr timme
en väsentligt större energimängd erfordras vid
fräsning än vid svarvning, exempelvis för gjutjärn
en ökning av c:a 50 % och för stål en flera gånger
större. Detta förhållande talar visserligen ej till
fräsningens fördel gentemot svarvning, men
härvid är väl att märka, att det förra arbetssättets
egentliga styrka ligger i dess mångsidiga
användning och den ofantliga rikedom på ytformer, som
genom olika kombinationer av verktygets och arbetsstyckets rörelser kunna
framställas. Energiåtgången blir härvid oftast en fråga av mycket underordnad betydelse.
Vilken viktig roll fräsmaskinen spelar inom den moderna massfabrikationen, finner
man lätt vid en blick på fig. 4:39 och 440. Den förra visar, huru 5 olika ytor å en
automobilcylinder samtidigt bearbetas i en 5-spindlig fräsmaskin, och den senare
åskådliggör bearbetningen av främre hjulaxeln till en automobil medelst 10 fräsverktyg i en
enda maskin.
Bland standardtyperna inom denna stora klass av maskiner hava vi först att märka
de enkla fräsmaskinerna, fig. 428, med sj älvmatningsrörelse hos bordet i dess
längd-och tvärriktning, stundom även i vertikal led. Frässpindeln är horisontal och försedd
med ändstöd samt drives med remsnäcka på samma sätt som en svarvspindel. Mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
