Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas färdigbearbetning - Mekanisk verkstadsindustri - Skruvar och muttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
METALLERNAS BEARBETNING.
ningen. För bekvämare rengörings skull låter man till och med avrundningen övergå
till halvcirkel (fig. 342 d) och erhåller sålunda den rundgängade skruven, vilken mindre
lämpar sig för upptagande av stora tryck än till förflyttning och därför ofta förekommer
såsom ledarskruv i svarvar. Enär gängprismats anliggningsyta ökas genom
avrundningen, kan man något minska densamma och på samma gång stigningen. Denna
skruv-typ ligger alltså med hänsyn till stigningen emellan den skarp- och plattgängade, såsom
även framgår av fig. 342. Genom avfasning av trekantgängans kant erhåller man den
i fig. 342 e visade gängan, som förhåller sig till den förra liksom den avrundade platta
gängan till den platta, och detta leder till en mycket värdefull gängform, trapetsgängan
(fig. 342 /). Denna förenar fördelen av ringa stigning med stor motståndsförmåga mot
tryck samt är till stor nytta i alla sådana fall, då en plattgängad skruv skulle erhålla
alltför stor stigning, men på samma gång stor motståndskraft fordras, alltså i förening
med noggrann inställning. Trapetsgängan blir alltså särdeles användbar vid valsverk
för inställning av valsarna.
För hårt trä kan man använda den vanliga skarpa gängan (fig. 342 gr); men detta
leder till det ofördelaktiga förhållandet, att lika mycket material borttages från skruvens
som från mutterhålets yta, och således gängorna i detta senares relativt mindre fasta
material bliva betydligt mindre motståndskraftiga. För träskruvar använder man
därför hellre gängformerna fig. 342 h, i, vilka kvarlämna grövre muttergängor i träet.
Gängans måttförhållanden beredde till en Början stora svårigheter. Nästan varje
tillverkare hade sin egen gängdimension. Så länge maskinerna ännu stannade på
tillverkningsplatsen och alltså voro under tillverkarens uppsikt, medförde detta inga
större olägenheter. Men med det ökade varuutbytet uppkommo de största svårigheter.
De nya muttrarna passade ej till de gamla skruvarna, emedan gängorna ej tillverkats
med bestämt enhetsmått. Och om man även ganska tidigt arbetade efter ett för hela
landet gemensamt längdmått, så förblev dock länge en halvtumsskruv på ena stället
något helt annat än på det andra.
Den som först införde ordning inom detta område var engelsmannen Whitworth,
och ännu i dag arbetar man efter hans skala i de allra flesta länder. Josef Whitworth
föddes år 1803 i Stockport (England). Alltsedan sitt fjortonde år sysselsatt i fabriker,
grundade han år 1833 en liten verktygs- och maskinfabrik i Manchester, vilken snart
förvärvade sig stort rykte, framför allt genom sina precisionsarbeten, och i vilken även det
nya skruvsystemet utarbetades och 1841 infördes. Whitworth arbetade även med
framgång inom kanontillverkningen likasåväl som inom maskintillverkningen. Han dog
år 1887.
Fastän nästan varje land har sitt egna måttsystem — som bekant var det för ett
femtiotal år sedan ännu mera växlande — arbetar man i fråga om gängskärning ännu
mycket efter det engelska systemet. Från England kommo de första maskinerna, och
var och en som sedan måste reparera eller ombygga en sådan var tvungen att eftergöra
de i densamma befintliga skruvarna. Om också de flesta länders maskinteknik numera
frigjort sig från den engelska, så har den dock för skruvtillverkning bibehållit den engelska
tumstocken, och detta till och med sedan metersystemet blivit lagligen infört.
Det blev alltså ett trängande behov att råda bot på detta onda. Till en början
försökte amerikanarna skaffa sig ett eget system (Sellers). I Tyskland arbetade Reulaeux
och Delisle på frågans lösning, och till deras strävanden anslöt sig Verein Deutscher
Ingenieure. I Schweiz bildades en kommitté för införande av enhetligt system för
gängor och »klinkor», vilken först sammanträdde i Zürich år 1897, varefter följande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
