Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Smidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
METALLERNAS BEARBETNING.
och plåt måste utsmidas för hand. Genom handsmide, förenat med kännedom om
lämpliga vällnings- och härdningsmetoder, hava dock denna tids smeder presterat även för
vår tid förvånansvärda arbeten. Genom ett upprepat genomarbetande av små
järnstycken vid relativt låga temperaturer blev järnet ofta långt segare och mjukare än vad
i våra dagar vanligen är fallet, trots eller kanske rättare sagt till följd av vår högt
uppdrivna maskinella teknik, vilken, då det ej direkt är fråga om framställande av
kvalitets-järn, huvudsakligen har inriktat sig på ett hastigt genomarbetande i form av valsning eller
pressning av stora stycken vid jämförelsevis höga temperaturer. Dock voro medeltidens
smeder naturligen ej i stånd att bearbeta
smidesjärnstycken av några ansenligare
dimensioner. Gods av mer än 200 kg:s vikt
hörde ända till slutet av 1600-talet till de
rena undantagsfallen.
Redan under 1300-talet synes man i
Tyskland hava börjat använda vattenhjul för
Fig. 69. Räckhammare.
drivande av blåsbälgar och mekaniska hammare. Den äldsta kända lagliga förordningen
rörande hammarsmedjor (drivna medels vattenhjul) förskriver sig från år 1443.
V attenhammare. Vattenhamrarna äro vanligen konstruerade på så sätt, att
hammarhuvudet är fäst vid ett horisontellt hammarskaft, vilket är vridbart kring en likaledes
horisontell axel. Vattenhjulets rörelse förmedlas till hammaren genom hjulstocken, på
vilken är anbragt ett hjul, försett med knaggar eller s. k. dymlingar, vilka verka på
hammarskaftet. Allt efter anbringandet av dymlingarnas angreppspunkter på hammarskaftet
skiljer man mellan stjärt-, räck- och mumbling shammare.
Stjärthammaren är den minsta av dessa typer och giver största
antalet slag per tidsenhet. Hjulstocken är här anbragt vinkelrätt mot hammarskaftet,
vilket är förlängt utöver vridningspunkten till en s. k. stjärt, på vilken dymlingarna
verka.
Räckhammaren är en mellansort med dymlingarnas angreppspunkt liggande
ungefär mitt på skaftet och hjulstocken parallell med detta.
Mumblingshammaren återigen är den största hammartypen. Hjulstocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
