Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Metallernas förberedande mekaniska bearbetning, av G. Ödqvist - Anordningar för uppvärmning av smidbart järn m. m. - Smidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 68. Centrifugalfläkt.
ovan beskrivet slag, s. k. spetsbälgar, finnes det även cylindriska bälgar, vilka bruka
vara konstruerade på liknande sätt.
Centrifugalfläktar. I våra dagar användas vanligen centrifugalfläktar
får åstadkommande av lufttillförseln till de härdar och ugnar, som funnit användning
för uppvärmande av järn och övriga metaller. I fig. 68 visas en centrifugalfläkt av enkel
konstruktion, där drivkraften
tillföres medelst en omkring
remskivan r löpande rem. Den vid
centrum inströmmande luften drives
av vingarna F, som rotera med
stor hastighet, mot den
spiralfor-migt sig vidgande kåpan o, u,
varvid den något komprimeras, samt
pressas härifrån ut i
blästerlednin-gen. Vingarnas rotationshastighet
varierar högst betydligt (från c:a
600 varv per minut till omkring
tiodubbla hastigheten) allt efter fläktens storlek och det avsedda trycket på blästern.
Numera användas för drivning av fläktar i allt större utsträckning elektriska motorer,
vilka stundom anbringas direkt på fläktens axel. Man vinner härigenom en enkel,
koncentrerad konstruktion.
Centrifugalfläktar äro, som framhållits, de vid ifrågavarande ugnar vanligast
använda biåsmaskinerna, och de ägna sig väl härför, om det ej erfordras något högre
tryck på blästern, ty de äro billiga och tarva ej mycken reparation. De besitta dock
den olägenheten, att om av en eller annan anledning motståndet i blästerledningen skulle
växa, så minskas härmed successivt lufttillförseln till ugnen.
QMIDNING.
Då människosläktet först lärde sig att av metaller utsmida vapen och verktyg,
var handsmide givetvis den bearbetningsmetod, som kom till användning. Fig. 52 sid. 38
visar oss hur ytterligt primitivt smidet till att börja med bedrevs av gammalegyptierna.
Städet består här av en på en trästubbe vilande sten. I stället för hammare användes
en sten, som av smeden föres med båda händerna. Andra gammalegyptiska avbildningar
visa ungefärligen detsamma; på en bild utgöres städet av en kopparplatta, hammaren av
en kopparklump utan skaft. Ända in i våra dagar använda negrerna i Östafrika stenar
som verktyg vid järnets bearbetning.
Hos de gamla jenicierna finna vi redan en högt uppdriven smideskonst. Den
feni-ciska staden Damaskus’ smeder, dess stål och järn voro tidigt berömda. Då staden
erövrades av främmande konungar, brukade dessa förutom stridsvagnar, rustningar,
hjälmar, stridsyxor och andra föremål av järn även medföra dess smeder som krigsbyte.
Kejsar Diokletianus utnyttjade feniciernas förf arenhet i smide på så sätt, att han i
Damaskus lät anlägga stora vapenfabriker för de romerska arméernas räkning. Vida
berömda voro de s. k. damaskenerklingorna, elastiska, av hopvällda stål och
smidesjärnfibrer bestående klingor. Dessa karakteriseras av en speciell teckning, den s. k.
damasten, vilken uppstår, då av damaskenerstål förfärdigade föremål etsas med en svagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
