Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning - Gjutformar och formmaterial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING. GJUTFORMAR OCH FORMMATERIAL.
9
växla, varigenom gjutspänningar undvikas eller minskas. De grövre delarna gjutas
härvid mot metallväggar. Även anbringas ofta kokillformar vid övergångsställen mellan
tunna och tjocka delar, t. ex. vid övergången från ett nav till en tunn skiva eller mellan
2 sammangjutna cylindrar vid explosionsmotorer, där eljest ett svampigt gods skulle
bildas (fig. 10). Vidare användas ofta kokiller eller metallplattor till formväggar för
sådana delar, som skola bilda slitytor, såsom styrlister och styrplan till svarvar, hyvlar
m. m., varigenom dessa delar erhålla stor slitbarhet (fig. 11). Kokillplattornas tjocklek
bör härvid ej överstiga hälften å 2 3 av styrplanets. En svårighet uppkommer dock
i följd av dessa styrplans stora längd. Om man nämligen gör kokillplattan av samma
längd som styrplanet, kommer den förra att slå sig krokig i längdriktningen, innan
metallen hunnit stelna, och styrplanen skulle alltså även bliva krokiga. Denna olägenhet
kunde möjligen minskas därigenom att kokillplattorna tillverkas något buktiga på
längden, vilket dock skulle bliva både dyrbart och svårt. I stället använder man korta, högst
3 m långa kokillplattor och fogar dem intill varandra med små mellanrum, som fyllas
med formsand, varigenom plattorna kunna
fritt utvidga sig. Prismamodellen har
Fig. 11. Kokillers anordning vid
gjut-ning av en svarvprisma. A och B
kokiller.
Fig. 10. Kokiller för åstadkommande av ett
likformigt avsvalnande av gjutgods.
kokillanvisning, motsvarande den för kärna brukliga. Kokiller av denna art måste före
användningen bestrykas med linoljesvärta eller tjära och skarptorkas för att förhindra
uppkomsten av ett alltför vitt järn.
Även för gjutning av enklare massartiklar, såsom rördelar o. d., har man särskilt
i Amerika börjat använda kokiller i stor utsträckning. Om föremålen härvid uttagas
ur formen omedelbart efter stelnandet, blir godset lättare att bearbeta, och på samma
gång tätare, starkare och utan gjutspänningar. I vissa specialgjuterier i Amerika, t. ex.
för gjutning av radiatorer, har man sålunda helt och hållet omlagt driften från
sandformar till kokillformar (C. Herds patent) och med utmärkt resultat. Man slipper
härigenom det besvärliga formningsarbetet och sandberedningen. Kärnorna göras dock
på vanligt sätt. Även i vårt land har man i åtskilliga enklare fall redan en tid använt
sig av denna metod, såsom vid hopgjutning av smidesjärnsspröjsar i fönsterkarmar av
järn. Bäst lämpar sig metoden vid kontinuerlig drift, så att kokillerna ej utsättas för
alltför stora temperaturväxlingar utan bibehålla en jämn temperatur av 150—200° C.
Formningsarbetets stora kostnader nedbringas väsentligt vid metodens tillämpning.
Man inser lätt att materialet till de förlorade eller tillfälliga gjutformarna måste
uppfylla mycket stora fordringar för att kunna med fördel användas. Det måste sålunda
hava en viss styrka för att kunna motstå den smälta metallens tryck, det bör vara
tillräckligt plastiskt för att lämna skarpa avtryck från modellen, det måste hava en viss
porositet för att kunna genomsläppa de vid metallens ingjutning bildade eller i den
smälta metallen lösta gaserna, och bör slutligen kunna motstå metallens
gjutnings-temperatur utan att smälta eller sintra och får ei heller undergå några andra kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
