Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Metallernas bearbetning, av G. Sellergren - Gjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLERNAS BEARBETNING.
Fig. 7. Gjutjärnsplatta från år 1571.
alltså kunna förlägga järngjutningens början, åtminstone vad Europa vidkommer, tidigast
till det 15:e århundradet. Produkterna äro hällar, vilka förträffligt ägnade sig till
byggande av ugnar och vilka man snart begynte förse med utsirningar.1
På grund av gjutjärnets skörhet i jämförelse med smidesjärnet och i betraktande
av den omständigheten, att det tillfälligtvis genom alltför höga ugnar eller måhända
även genom oriktig blästertillförsel bildade gjutjärnet ansågs som fördärvat material,
torde det hava dröjt rätt länge, innan man lärde sig förfärdiga andra användbara föremål
av gjutjärn. Men man lärde sig framställa formar och att tillblanda sanden för dem och
upptäckte säkerligen snart, att man kunde göra vackra avtryck i sanden av alla möjliga
föremål eller återgiva dem omvända (som en sorts spegelbild) i densamma.
Den då för tiden i full blomning stående träsniderikonsten kom sandformningen
till hjälp, men
gjutnings-konsten stod på denna tid
nästan uteslutande i
kyrkans tjänst, och härigenom
torde förklaringen vara
given till det faktum, att de
äldsta kända gjut
järnsstyckena äro ugnsplattor
med bilder ur den heliga
historien. Dessa
ugnsplattor äro att uppfatta som
uppvärmningsplattor och
begränsade med baksidan
den i det ena rummet
(köket) befintliga spiseln, vars
värme de delvis överförde
till det angränsande
rummet, åt vilket bildsidan
var vänd.
Fig. 7 visar en av
dessa plattor, som under
de sista århundradena föga uppmärksammats och därför, tyvärr, blivit allt
sällsyntare, om också månget vackert stycke ännu finnes bevarat till vår tid.
Om nu också smidesjärnet behöll företrädet såsom material för många föremål,
liksom det ju gjort ända till våra dagar, så finnes det dock en mängd former, efter vilka
gjutjärnet lättare kan anpassa sig. Dessa voro till en början varjehanda kärl, och
särskilt kokkärlen. Här erbjöd smidesjärnet tämligen stora svårigheter, vilka fördyrade
produkterna; och icke en gång kopparns smidbarhet var för detta ändamål tillfyllest.
Kopparn var för övrigt alltid dyrare och icke särdeles omtyckt till kokkärl. Sålunda
torde grytan hava varit den första handelsvaran av gjutjärn, och den har bibehållit sin
betydelse ända till nutiden. Ugnsgjutgods och gjutna kärl hava under långa tider spelat
en stor roll på detta område. Fig. 8 visar en avbildning från nationalmuseet i München
av tvenne grytor, vilka till och med anses härstamma från 14:e århundradet (vid Rhen
1 Det äldsta kända järnföremål, som påträffats, är en av Belzoni under fotterna av en sfinx i
Karnak funnen skära, vilken med visshet måste hava kommit dit långt före persernas inträngande
i Egypten, således åtminstone före år 525 f. Kr. En med tillhjälp av en järnstång förstärkt
bronsfigur tillskrives den fjärde dynastien, c:a 2900 år f. Kr. — Beck, >Die Geschichte des Eisens», I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
