Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsmotorns utveckling till 1876 - Den förberedande utvecklingsperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
FÖRBRÄNNINGSMOTORN.
Fasta bränslen ansåg man ej lämpa sig. Gasformiga bränslen funnos ej och ej heller
bergoljor. Tjära var emellertid en brännbar vätska och blev det första bränsle som föreslogs.
Ett av de första försöken att undvika ångpannan utfördes emellertid ej med hjälp
av en kolvmaskin utan med en turbin. En engelsman John Barber lät nämligen en
brinnande stråle av gas och luft strömma mot ett skovelhjul, ett uppslag som
naturligtvis ej förde till något resultat, men som är av intresse såsom ett första naivt försök att
åstadkomma en gasturbin. Detta var 1791.
De följande försöken avse kolvmaskiner. Den förste som angav konstruktionen för
en sådan var engelsmannen Robert Street 1794, vilken ville använda förgasad tjära
eller terpentinolja. Streets försök upptogos av fransmannen Philippe Lebon, vilken
1801, sedan lysgasen uppfunnits, beskriver en maskin som skulle drivas av lysgasoch
luft, vilka blandade med varandra skulle antändas med elektricitet och förbrinna i
cylindern till en dubbelverkande kolvmaskin. Lebon lyckades emellertid aldrig få sin
maskin att fungera tillfredsställande. Lysgasen är nu det bränsle som ständigt lägges
till grund för förbränningsmotorförsöken.
Även en engelsk präst, dr W. Cecil, intresserade sig för förbränningsmotorproblemet
och utförde en liten atmosfärisk maskin, vilken 1817 förevisades av professor Farish
på dennes filosofiska föreläsningar. Själv höll Cecil 1820 ett föredrag om sin maskin.
Titeln på detta var: »Om användning av kolvätegas i en maskin för alstrande av rörelsekraft
samt en beskrivning av en maskin vilken är satt i rörelse av atmosfärens tryck över ett
vakuum, uppkommet genom explosion av kolvätegas och atmosfärisk luft.» Vad som i detta
fall är av intresse är mindre maskinen och dess konstruktion än de koncisa uppgifter
uppfinnaren gav om sin maskin samt de experimentella förarbeten han utförde för att
kunna konstruera densamma. Han meddelade i sitt föredrag att explosionerna i motorn
försiggingo regelbundet vid 60 v. pr minut samt att densamma förbrukade 17.6
kubikfot gas pr tim. Han meddelade även att han hade försökt mäta det tryck som uppstår
vid explosion av en gasluftblandning. För dessa försök hade han utfört åt sig en cylinder
av tenn med en fast botten. Denna fyllde han med en gasluftblandning och tillslöt
därefter den öppna änden med en tätt slutande propp. Proppen fasthölls med ett snöre,
vilket i flera varv lindades kring cylindern i dess axiella led på sådant sätt att ett tryck
inifrån på proppen skulle upptagas möjligast likformigt av snörets samtliga parter.
Därpå antändes gasluftblandningen. Genom upprepade försök fastställdes huru många
varv av snöret som högst kunde gå kring proppen för att desamma vid explosionen
skulle brista. Därpå undersökte han huru mycket en part av snöret måste belastas med
vikter för att springa av. Ett flertal utförda försök, säger Cecil, avveko blott obetydligt
från varandra. Cylindern hade tre kvadrattums area och det tryck som uppmättes
uppgick till 500 skålpund. Till detta adderade experimentatorn 45 skålpund, utgörande
atmosfärtrycket på tre kvadrattum, och erhöll sålunda ett absolut explosionstryck av,
såsom han uppgiver, 180 skålpund pr kvadrattum, motsvarande i decimalmått 12.7
kg/cm2 absolut tryck.
Vi finna sålunda i denna präst en man vilken för sina tekniska funderingar sökte
skaffa sig ett underlag av verkligt vetande om de naturföreteelser han ville använda sig
av, och han kan därför än i dag tjäna uppfinnarna till förebild. Alltför ofta bryta dessa
mot denna enkla och till synes självklara princip. Om varje uppfinnare, liksom Cecil,
först studerade de företeelser, med vilkas hjälp han hoppas nå ett nytt tekniskt resultat,
skulle mycket förlorat arbete och kapital samt många fruktlösa projekt besparas
mänskligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
