- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
584

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ånganläggningar - Kraftcentraler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584 ÅNGTEKNIKEN.

kostnad, då kan den s. k. högeffektpannan med plåtskorstenar bliva den bästa. Stora
ångkraftcentraler använda även ofta med fördel dessa pannor för att kunna byggas
med minsta möjliga golvyta. De s. k. vertikalrörpannorna utgöra i viss inån ett
mellanting mellan ovannämnda typer. De hava ett visst försprång vid mindervärdigt bränsle,
såsom brunkol, torv, flis, m. m., emedan förbränningsrummet är ovanligt högt och
därför lämpligt för ovannämnda gasrika bränslen. Ett dylikt högt och stort
förbrännings-rum kan dock åstadkommas även med de andra vattenrörpannorna, men pannhöjden
blir då större.

Valet mellan den ena och den andra ångpannetypen beror till slut, och ofta i mycket
hög grad, av den ledande ingenjörens personliga uppfattning och erfarenhet, liksom
naturligtvis även av vederbörande firmors garantier och priser.

Vi hava i det föregående diskuterat frågan rörande naturligt eller konstgjort drag.
Det senare erfordras antingen för en viss eldningsapparat, för luftförvärmare och dyl.,
eller för att tvinga fram en stor gasmängd genom panna och eventuellt även economiser
med eller utan användande av hög skorsten. Det konstgjorda draget är i förra fallet
beroende av användandet av ovannämnda eldningsapparat m. m., och medföljer dessa
apparater som ett nödvändigt tillbehör. Diskussionen rörande användandet av
konstgjort drag i senare fallet gäller närmast det lämpliga eller ej i att pressa
ångpannornas produktionsförmåga. Ståndpunkten bestämmes i mycket av
ångpanneanlägg-ningens ändamål. Är det måhända fråga om en ånganläggning med ej alltför varierande
belastning har man knappast anledning att frångå naturligt drag. Om ånganläggningen
åter måste arbeta med starkt varierande ångproduktion, kan det visa sig lämpligt att
tillgripa konstgjort drag för att åstadkomma en snabb forcering. Pannverkningsgraden
sjunker härvid, och pannans olika delar frestas hårdare, så att tubutbyte och andra
reparationer oftare framtvingas. Användes mindervärdigt och fuktigt bränsle, som vid
förbränningen smulas sönder, bör man vara synnerligen försiktig att använda för starkt
drag, emedan flygkoks då lätt medföljer och undandrages förbränning.

Economiser användes i de flesta ångkraftcentraler. Luftförvärmaren däremot
förekommer ännu så länge endast sporadiskt. Luftförvärmning visar sina yppersta
resultat vid fuktigt bränsle. Den har dock en stor betydelse vid alla bränslen, men
man bör tillse att temperaturen i eldstaden ej överstiger allt för högt värde, emedan i
annat fall flytande slagg erhålles. Ångkraftcentraler, vilka använda högvärdigt bränsle,
böra därför använda luftförvärmning, men luftens temperatur får ej uppdrivas allt
för högt. Ju mindervärdigare bränsle ångkraftcentralen använder, desto viktigare är
luftförvärmningen, och desto högre lufttemperatur kan och bör användas.

Ångpannorna placeras i ångpannehuset på olika sätt. Mindre ångpannor förläggas
vanligen två och två bredvid varandra, större pannor däremot vanligen med gång å
båda sidor. Tillsyn och sotning bestämma denna fråga. Ångpannorna förläggas i en
eller flera rader, antingen parallella med maskinrummets längdaxel eller i rät vinkel
mot densamma. I senare fallet använder man sig alltid och i förra fallet ofta av tvenne
rader ångpannor med en gemensam gång mellan de båda raderna. Denna gång skall
vid kedj erost vara så bred, att rosten kan rullas ut från pannan på golvet så långt,, att
den ligger fullt åtkomlig för tillsyn och reparation.

Bränslet tillföres vanligen från s. k. kolfickor, vilka utgöras av järn- eller
betongkonstruktioner ovanför pannorna. Bränslet upptransporteras till dessa fickor med
olika slag av transportanordningar. Från kolfickorna nedrutschar bränslet genom
plåtrör till eldningsapparaterna. Kolvågar anbringas ibland i dessa rör.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free