- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
378

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Tillbehör till ångpannor och ångpanneanläggningar - Vattenrening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378 ÅNGTEKNIKEN.

glasrören. Å ömse sidor anbringas fasta märken utvisande högsta och lägsta
vattenstånden. För att förhindra vattens resp, ångas utströmning vid ett glasrörs
sönder-springande konstrueras rören ofta med kulavstängning.

Förr användes ofta rörbrottsventiler i ångpanneanläggningar. Dessa ventiler hava
till uppgift att vid en genom rörbrott eller annan anledning orsakad plötslig ångrusning
hindra ångpannans häftiga uttömning och den olycka, som därigenom skulle kunna
uppstå. Emellertid medföra dylika ventiler ett visst osäkerhetsmoment, i det att
ång-ledningarna vid spetsbelastning lätt nog kunna plötsligt avstängas och driften därigenom
störas. Numera ställer man sig rätt skeptisk gentemot dessa ventilers lämplighet och
söker på annat sätt förebygga olyckor av ovannämnda slag.

Ångledningen mellan ångpannorna och förbrukarna utgör ett synnerligen viktigt
tillbehör till ångpanneanläggningen. Den tillverkas numera alltid av stålrör med vanligen
fastvalsade smidda flänsar. Ledningens inre diameter beräknas så att lämplig
ånghastig-het erhålles. Användes ledningen till kolvångmaskin får ånghastigheten ej beräknas alltför
hög på grund av ångans pulserande rörelse till den fram- och återgående kolven. Man
räknade förr med 15—20 meters hastighet pr sekund, numera går man högre, emedan
ångtrycken stegrats och ett större tryckfall i ledningen därför kan tillåtas. Användandet
av kondenseringsångturbin tillåter avsevärt högre hastigheter, dels emedan ångan
strömmar fram i en fullt kontinuerlig ström, dels emedan en dylik ångturbin ej är särdeles
känslig för tryckfall. Ånghastigheter om 40 m/sek. äro här mycket vanliga, och vid
större enheter kan man utan olägenhet driva upp desamma till 60—80 m/sek.
Mot-trycksångturbinen är känsligare för tryckfall än kondenseringsturbinen, och man bör
därför vara försiktig att ej vid denna driva upp ånghastigheten för mycket.

Såväl ångpannan själv som dithörande ångledningar böra omsorgsfullt isoleras.
Vad ångpannan beträffar sker detta vid vattenrörpannor i huvudsak med själva
ln-murningsteglet och vid andra pannor med lämplig isoleringsmassa eller annan
isolerings-beklädnad. Vattenrörpannornas överpannor isoleras på liknande sätt.

Ångledningarna böra omsorgsfullt isoleras, likaså ventiler och flänsar. Massans,
resp, beklädnadens tjocklek väljes olika alltefter rörledningens diameter och ångans
temperatur. Som regel gäller att isoleringstjockleken bör ökas med rördiametern och
naturligtvis även med ångtemperaturen. Genom en rationellt ordnad isolering
reduceras utstrålningsförlusterna till 10—15 % av förlusterna i en oisolerad ledning.

V ATTENRENING.

Matarvattnet till en ångpanna är ytterst sällan fullt rent, om det tillföres direkt
från befintligt vattendrag, sjö eller hav. Nästan allt vatten innehåller nämligen
föroreningar, såsom gaser, mer eller mindre lättlösliga ämnen och olösliga sådana. Gaserna
kunna utgöras av syre, kväve och kolsyra. Av dessa medför särskilt syret olägenheter
för pannan, i det att det angriper pannans väggar och åstadkommer frätningar, särskilt
i sådana delar av pannan, där väggtemperaturen utgör omkr. 100°.

I vattnet lättlösliga salter äro koksalt (NaCl), klorkalcium (CaCl), klormagnesium
(MgCl) m. fl. Dessa ämnen äro ganska ofarliga för ångpannan, emedan de ej lätt falla
ut. De kunna därför lätt avlägsnas genom tidvis företagen utblåsning.

Besvärligare för pannan äro de svårlösliga salterna, såsom t. ex. kalciumkarbonat
eller krita (CaCO3), kalciumsulfat eller gips (CaSO4), magnesiumkarbonat (MgCO3) m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free