Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångpannor - Ångpannetryck och överhettning - Naturligt och konstgjort drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
ÅNGTEKNIKEN.
Ångpannetryck och överhettning.
Vi hava sett av den historiska sammanfattningen rörande ångteknikens utveckling,
att ångpannetrycken oavbrutet stegrats år från år ända till nuvarande tid, liksom även
att man ännu ej nått upp till de tryck, vilka ur många synpunkter äro eftersträvansvärda.
Den berömde svenske uppfinnaren doktor Gustaf de Laval konstruerade ångpannor
för ända till 220 atm. tryck, men misslyckades. Vi skola längre fram redogöra förde
nya ångpannetyper för högt tryck, vilka stå i ett experiment- och utvecklingsstadium.
Det är otvivelaktigt att en stark utveckling mot högre tryck kommer att utmärka de
närmast kommande åren och årtiondena. Det är glädjande att även på detta område
svensk uppfinnarverksamhet gör sig gällande på ett framstående sätt.
De normala i marknaden förekommande ångpannetyperna konstrueras däremot
allt fortfarande för ganska måttliga tryck. De gängse konstruktionerna tillåta ock
knappast någon starkare stegring och en viss standardisering har därför ägt rum. I stort
sett tillverkas pannor sålunda för tryck intill 25 atm. och endast undantagsvis intill
35 atm.
Ångtemperaturen väljes så hög som driftsäkerheten tillåter. Att öka temperaturen
över 400° kan knappast anses rådligt. Vid mycket hög temperatur uppstå nämligen
betydande längdförändringar i ångledningar med åtföljande spänningar och risker. Det
kan dessutom medföra vissa olägenheter att utsätta ångmaskiner och ångturbiner för
alltför hög temperatur. Slutligen bör ihågkommas att, om ångpannan beräknas för en
viss överhettning, denna under driften lätt kan överskridas. På grund av dylika skäl
begränsas vanligen överhettningstemperaturen till 350—375°.
Naturligt och konstgjort drag.
Det är vid varje ångpanneanläggning viktigt att klargöra, huru starkt drag som
erfordras. Den vanliga skorstenen åstadkommer endast ett ganska ringa undertryck i
avgaskanalen, vanligen 15—30 mm yattenpelare. Erfordras starkare drag, måste fläkt
tillgripas. Under ångpannornas tidigare skede användes så gott som uteslutande det
naturliga skorstensdraget. Konstgjort drag kom på tal egentligen först när det visade
sig nödvändigt att driva fram gaserna med hög hastighet genom pannan och därigenom
utvinna stor ångmängd pr m2 eldyta. Det kan även förefinnas andra, rent lokala skäl
för användandet av konstgjort drag. Utrymmet kan sålunda vara för knappt för en
tillräckligt hög skorsten, grundförhållandena kunna vara dåliga, o. s. v.
Lokomotivpannan var väl den första panna, som använde konstgjort drag. Detta
skedde och sker alltjämt genom en ångstrålejektor i sotskåpet. Vid denna panna är
ju det konstgjorda draget nödvändigt såväl av den orsaken, att skorstenen är för låg
att lämna något nämnvärt undertryck, som även på den grund att avdunstningen pr m2
eldyta måste uppdrivas till ett högt värde för att man må kunna utvinna största effekt
av den begränsade vikten och inom det begränsade utrymmet.
Fartygspannan har även, särskilt under de senaste årtiondena, tillgripit
konstgjort drag för att höja panneffekten. Det är särskilt krigsmarinerna, vilka här gått
före, men handelsfartygen hava i viss utsträckning följt samma linje. Såsom vi senare
skola se använder man sig av flera konstruktioner härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
