Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Den stationära ångpannans utveckling under 1800-talets förra hälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING.
STATIONÄRA ÅNGPANNOR.
219
Såsom alltid tillverkades även på detta område
under utvecklingsperioden nytt bredvid gammalt.
Ångpannor levererades sålunda av Watts
kofferttyp ända in på 1830-talet. Långt tidigare
började emellertid, vid sidan av denna panna,
nya typer att arbeta sig fram.
Man övergick sålunda alltmer till cylindrisk
pannsektion. Den förut omnämnde amerikanske
ingenjören O. Evans torde hava varit den, som
först införde cylinderpannan. Han byggde
sådana redan 1786 och synes hava använt såväl
undereldning som även inre eldning i ett eldrör.
Hans pannor voro i detta avseende föregångare
till de sedan så berömda Cornwallångpannorna.
Trevithick införde eldrörpannan i Cornwalls
gruvdistrikt. Här utvecklades denna panna så
småningom till klassisk fulländning.
Eldrör-ångpannan med ett eldrör benämnes än i dag
CornwaUpanna.
Dessa tidiga eldrörpannor hade ganska
betydande dimensioner. Trevithick byggde sålunda
1813 dylika pannor med c:a 1.5 m diam, och 12
m längd. Man kan förstå svårigheterna vid
tillverkningen, när man betänker att de största
plåtarnas dimensioner vid denna tidpunkt voro
900 X 300 mm, att plåtarna måste hamras till
riktig rundning och att nitningen kunde utföras
endast synnerligen ofullkomligt. Antalet dylika
hopnitade plåtar utgjorde sannolikt mellan 200
och. 300 stycken.
Trevithick var som bekant en av
förkämparna för högt ångtryck. Vissa av hans
»Corn-wallpannor» arbetade med ända till 7 atm.
övertryck. Han mötte ock mycket stora svårigheter
för att få dem driftsäkra. Nitningen höll ej tätt,
utan man måste tillgripa alla möjliga och
omöjliga tätningsmedel för att hindra pannan att
läcka alltför mycket. Ofta hjälpte ej detta,
utan ångpannerummet stod ständigt fyllt med
ånga.
Eldröret i dessa Cornwallpannor ligger
vanligen excentriskt för att därigenom befordra
cirkulationen.
I andra delar av England utbildades (av
Fairbairn år 1845) en variation av ovannämnda
ångpanna, som vanligen benämnes Lancashirepanna efter det distrikt, där den mest
kom till användning. Denna panna var utrustad med två eldrör och med
eld
Fig. 135—136. Eldrörpanna med Gallowayrör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
