Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. JAMES WATT.
207
Fig. 106—108. Koffertpanna från år 1790.
mycket noga med att ångan var så torr som möjligt och för att försäkra sig härom
konstruerade han ångpannorna relativt rymliga.
Mycket skulle vara att säga om ångmaskinernas och ångpannornas konstruktion
och tillverkning i allmänhet, men vi måste fatta oss kort. På grund av att hela
verkstadsindustrien vid denna tid ännu låg i sin linda måste ångmaskinens olika delar
tillverkas så enkla som möjligt. På grund härav användes trä i stor utsträckning, till
balans, regleringsstänger m. m. Till och med ångpannorna tillverkades vid en tidpunkt
(omkr. 1800) i Amerika
i vissa fall av trä på
grund av
järnindustriens ringa utveckling.
Det icke minst
beundransvärda i
ångmaskinens utveckling är det
befruktande arbete, som
den utfört för att höja
upp hela
tillverkningstekniken från att förut
hava varit hantverk
till att bliva en
storindustri.
I början av
1700-talet, då den ena
atmo-sfäriska ångmaskinen
efter den andra
placerades i Englands och
Skottlands gruvor,
tillverkades dessa
ångmaskiner av skickliga
hantverkare, »konstmästare»,
vilka voro ingenjörer,
ritare, arbetare och
montörer i en person.
Materialen till maskinen
erhöllos vanligen på
platsen och det var då naturligt, att konstruktionen gjordes så enkel som möjligt även
på godhetens bekostnad. Trä i stor utsträckning kom därför till användning. Det
kunde av denna orsak ej uppställas som fordran, att den ena maskinen skulle vara
lik den andra, utan varje ångmaskin var vanligen ett »konstverk» för sig. En sådan
utveckling kunde naturligtvis ej fortsätta synnerligen länge. När Watt och Boulton
började tillverkningen av ångmaskiner i Sohoverkstäderna hade båda fullt klart för
sig, att man måste sträva efter en såvitt möjligt systematiskt ordnad tillverkning.
Visserligen funnos redan tidigare en del mindre verkstäder för reparation av ångmaskiner,
för tillverkning av cylindrar m. m. Men någon ordnad fabriksmässig tillverkning hade
ej funnits förut och Sohofabriken är därför den första ångmaskinverkstaden. Watt
insåg fullt klart, att synnerligen stor vikt låg på standardisering i så stor
utsträckning som möjligt. Användandet av trä var i viss mån ett hinder i detta avseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
