Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Kraft- och bränslefrågan i övriga skandinaviska länder - Svenskt-norskt samarbete på vattenkraftområdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT-NORSKT SAMARBETE PÅ VATTENKRAFTOMRÅDET. 147
rätt att få skapa en dammsjö om c:a 20 km2 yta å renbetesmarker i Sverige invid
Syl-och Helagsfjällen. Som kompensation erbjuder sig staden att utföra ett av lapparna
önskat renstängsel å en betydande sträcka längs den närbelägna gränsen. De svenska
myndigheterna hava ställt sig tillmötesgående till detta projekt. En reglering av
Klarälvens norska sjöar, Fæmunden, 204 km2, Isteren, 27 km2, och Engeren, 12 km2, härför
flera år sedan planerats till gagn för vattenkraften å både norska och svenska sidan.
Fallhöjden från Isteren till Vänern är c:a 600 m, varav 350 på norska och 250 på svenska
sidan. Ett på 1730-talet utfört konstgjort avlopp till Glommen finnes från Fæmundens
norra ända i och för timmerflottning till Rörås’ kopparverk. Detta avlopp förutsättes
vid en dylik reglering bibehållet med erforderlig avgränsning. Till Frykensjöarna och
Norsälven avrinna genom Röj dälven de i Norge belägna sjöarna Norra, Mellan- och
Södra Rögden med en sammanlagd yta av 27 km2. Dessa kunna med fördel regleras
bättre. Längre söder ut i Värmland planeras reglering av den till Jösseälven avrinnande
Varaldsjön om 4.6 km2, m. fl. i Norge, med bidrag även från svenska intressenter. Vidare
planeras en bättre reglering av den delvis i Norge belägna sjön Stora Le om 139 km2.
Slutligen nämnas de svenska sjöarna Södra och Norra Bullaren, vilka avrinna genom
den norska Enningdalselven till Idefjorden. Södra Bullaren har redan sänkts för
torrläggning av mark, utan att de norska intressenterna gjort sig hörda. En mångfald
ekonomiskt viktiga och tekniskt intressanta frågor förefinnas alltså inom dessa
gränstrakter. Även rättsliga problem och tolkningsfrågor av konventionen sammanhänga
emellertid med dessa.
Även en grupp andra svensk-norska frågor, vilka ej förutsetts i ovan berörda
konvention, anföras av Lübeck, nämligen överföring av vatten från svenska vattendrags
källflöden till angränsande norska. En motsatt överföring kan av topografiska skäl
knappast bliva fråga om. Längs Kölen från Trondhjemsfjorden till Sveriges nordspets
finnas en rad dylika projekt möjliga. Där är avståndet från de norska fjordbottnarna
till svenska gränsen obetydligt, men från källflödena till Bottniska viken stort, med
mindre möjlighet att utnyttja hela fallhöjden; halvön uppnår i gränstrakterna sin största
höjd, kusten på norska sidan är isfri men på den svenska spärrad av is under nära halva
året, vartill eventuellt måste, vid utnyttjandet av vattenkraften på svenska sidan, räknas
med långa j ärnvägsfrakter för industriprodukterna eller kraftledningar till kusten.
Genom anläggandet äv konstgjorda kanaler från de svenska sjöarna till Norge skulle
därför i sistnämnda land vattenenergitillgången kunna utnyttjas vida förmånligare och
billigare än på den svenska sidan.
De viktigaste planer av detta slag, som sett dagen under senare år, anknyta sig
till tanken på att i närheten av Ofoten anlägga ett stort järnverk. De norska
kraftkällorna i trakten äro trots betydande fallhöjder icke tillräckliga utan skulle förstärkas
genom vattenöverföring från svenska sidan. Kanaldirektör G. Sætren har sålunda
framkastat tanken att leda Torne träsks vatten genom en 28 km lång tunnel under
Kölen. Med 342 m fallhöjd skulle därvid kunna erhållas c:a 200 000 hkr vid
Rombaks-botten, medan Torne träsks energi eljest icke inom överskådlig tid torde komma till
användning. Däremot kan en dylik avledning genom minskade flöden möjligen inverka
menligt på de bördiga, tidtals översvämmade strandängarna längs Torne älvs nedre
lopp. Ingenjör Kristen Friis har ifrågasatt en liknande avledning av Sitasjaure, en
på gränsen belägen källsjö, till Lule älv med 980 km2 nederbördsområde, varav på
norsk sida, och 70 km2 area på 616 m höjd. Genom ett par km tunnel till den norska
Kjaardavand och därifrån 6.5 km drifttunnel skulle vid Sörsjomen nära Narvik kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
