Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Darwin har i sitt berömda verk om arternas
ursprung företagit sig att bevisa, det växter och djur
hafva under striden för sin tillvaro, hvarvid blott det
fullkomligare och mera utbildade vinner seger, från vissa
enkla grundformer arbetat sig upp till allt större
fullkomlighet. Skulle menniskan, skapelsens krona, utgöra
ett undantag, skulle hon med nödvändighet alltid
förblifva stående på samma punkt? All vår tids erfarenhet
talar deremot. “Att den organiska skapelsen“, säger
professor Schaaffhausen, “verkligen framställer en
serie af ur hvarandra sig utvecklande lifsformer, detta
bestyrkes af de mellanformer, hvilka man
påträffatdels i vår nuvarande verld, dels och ännu oftare
bland fornverldens lemningar, och hvilka uppfylla
mången lucka, som finnes emellan de i vår tid
lefvande organismerna. Ja till och med den klyfta,
som skiljer menniskan från djuret, synes oss mindre
djup, sedan vi i Afrika lärt känna högre apor,
gorillan och chimpansén, som stå menniskan ännu
närmare, än den redan länge bekante orangutangen.
och då å andra sidan kroppsbildningen hos de lägre
racerna och — hvilket är ganska betecknande ~
äfven hos den fossila menniskan visat otvifvelaktiga
kännetecken på en icke ringa förvandtskap med
djuren. Om man öfverskådar dessa öfverallt
framträdande sakförhållanden, som den nyare forskningen
lagt i dagen, och deras betydelse för kunskapen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
