Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
606
lång tid. Under tidernas lopp måste emellertid attraktionskrafterna
sammandraga dem till regelbundnare, rundare former.
Denna sammandragning kan emellertid förhindras därigenom
att koncentrationskärnor utifrån intränga i solsystemet. Dessa
tätare anhopningar sammandraga därpå småningom materian
i sin närhet, så att ett slags glad uppstå i töcknet kring dessa
centra. Dessa samlingar gravitera mot varandra och förenas
sannolikt också delvis, enär den återstående töckenmaterian
hämmar deras rörelser.
»Om nu töcknet från begynnelsen utpräglat roterar kring en
axel, medföras dessa kondensationsprodukter och deltaga småningom
också i den gemensamma rotationen. Genom partiell
kondensation uppstå sammandragningar i dennas omgivning,
vilka till slut,utöva sin verkan på hela töcknet. Centrifugalkraften
förstoras, och i stället för ett stort gasklot med enhetlig
rörelse utbildas en skiva. Genom materians kondensation
kring bestämda punkter och dess samtidiga försvinnande från
de mellanliggande delarna erhålla dessa punkter en allt
självständigare ställning, till dess att skivans alla delar nästan
uteslutande bestämmas därav, att centrifugalkraften jämnt uppväger
tyngden. Med andra ord rörelserna närma sig allt mera rörelserna
i ett planetsystem. De så ytterst vanliga spiraltöcknen
motsvara detta tillstånd. Dessa töcken äro mycket flacka och
skivformiga, vilket visar, att gravitationen uppväges av en
centrifugalkraft i skivans plan. Deras spiralstruktur kan förklaras
av den omständigheten, att koncentrationspunkterna icke fullständigt
behärska den dem omgivande materians rörelser.
»Man skulle också kunna föreställa sig, att töcknets ursprungliga
rotation varit jämförelsevis svag. I så fall uppstår intet
utpräglat centrum, kring vilket rörelsen sker, och ingen kretsande
rörelse. Kondensationerna kunna mera bestämmas av tillfälligheter
och utbilda sig kring flera sekundära centra. Dessa
skola därefter tämligen oregelbundet gravitera mot varandra
och bilda banor med alla möjliga excentricitetsförhållanden.
Detta fall synes vara ganska vanligt hos dubbelstjärnorna.
»Vi ha nu följt utvecklingen till den period, då planet- eller
stjärnsystem bilda sig. Deras kroppar tilltaga alltmera vid sin
kondensering ur den omgivande materian. Först stiger deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
