Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
603
efter varje rings lösgöring atmosfären ha minskats med nära
hälften av sin diameter, innan en ny ring kunde bildas. Vi veta
nämligen, att varje följande planet i allmänhet är nära dubbelt
så långt avlägsnad från solen som den närmast inre planeten.
Men som ingen kohesion finnes mellan gaspartiklar, är en sådan
lösgöring av ofantliga massor från den roterande massans yttre
lager omöjlig. I samma ögonblick som krafterna ömsesidigt
upphäva varandra, skulle fastmer massans yttre delar i själva
verket upphöra att gravitera mot solen och delvis avsöndra sig
från de angränsande delarna; därpå skulle dessa lösgöra sig
o. s. v. Materiens lösgöring från de yttre lagren skulle sålunda
oavbrutet fortgå, och i stället för ett antal skilda ringar skulle
en av otaliga sammanhängande ringar bestående flack skiva
ha uppstått.
Men även åtskilliga förhållanden, vilka iakttagelsen giver
vid handen, stå i motsägelse till Laplaces hypotes. Bland dem
måste i första rummet nämnas den urvisarens rörelse motsatta
omloppsriktningen hos Uranus’ och Neptunus9 månar och den
senast upptäckta rörelsen hos månarna till Jupiter och Saturnus,
undantagsfall som än i dag icke funnit sin förklaring genom
Laplaces teori. Andra förhållanden, som att Mars’ ena drabant
har en kortare omloppstid än Mars’ egen rotationstid och att
jordens måne befinner sig på ett vida större avstånd från jorden
än som fordras av Laplaces hypotes, ha föranlett en värdefull
fullkomning av kosmogonien genom G. H. Darwin. Denne har
nämligen undersökt verkan av ebb och flod på himmelskropparna
och funnit, att under vissa villkor såväl planeternas rotationstid
som också deras månars omloppstid och avstånd väsentligen
kan påverkas av denna företeelse. Sålunda framhåller
Darwin, att friktionen hos flod, som solen alstrar på Mars, fördröjt
denna planets rotation, så att den blivit långsammare
än rotationen hos dess måne Phobos. Det andra ovan nämnda
fallet är mera invecklat, enär utom solens flodvåg även den månflod,
som alstras av den i förhållande till jorden tämligen stora
månen, väsentligen kommer i betraktande. Darwin har följt de
förändringar i månens rörelse och i jordens rotation, vilka vållas
genom flodfriktionen, från nutiden såväl framåt mot framtiden
som tillbaka till den förflutna tiden, och kommit till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
