Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
596
käre, till dess att denna slutligen helt och hållet omgavs av en
alltmera växande atmosfär av glödande gaser och sålunda bragtes
att lysa starkt.
Den 21 februari 1901 upptäckte samme präst Anderson i
Edinburgh en ny stjärna i Perseus’ stjärnbild, som i spektroskopet
visade ännu märkligare enskildheter än den nya stjärnan i
Kusken. Då den upptäcktes, var den av tredje storleken, men
tilltog så hastigt i ljusstyrka, att den redan följande afton liknade
en stjärna av första storleken. Nästföljande natt blev den
till och med ändå ljusare, men bleknade snart, ehuru den flera
gånger uppflammade, till dess att den i augusti förblev synlig endast
i teleskopet såsom en stjärna av sjunde till åttonde storleken.
Den noggranna spektroskopiska iakttagelsen av denna
stjärna har visat oss, att en mörk eller åtminstone ännu endast
mycket svagt lysande stjärna, som på ett avstånd av minst 1,600
billioner km., d. v. s. elva millioner gånger vår sols avstånd,
avlägsnade sig med en hastighet av 16 km. i sekunden, stött på en
endast helt svagt lysande töckenmassa av samma slag, som
fotografien lärt oss känna en oräknelig mängd överallt i rymden.
Då den fasta kroppen inträngde i gasmassan, upphettades den
av friktionen mot töckendelarna, som med största våldsamhet
rörde sig mot densamma, så starkt, att de jämte de densamma
närmast omgivande gaspartierna bragtes till att väldigt
uppflamma. I det mäktiga hölje av glödande gaser, som omgiver
kroppen, är, såsom nästan alltid i dylika fall, väte förhärskande.
Vad vi sågo den 21 febr. 1901 tilldrog sig emellertid
för mer än halvtannat århundrade sedan; ljuset hade nämligen
varit 170 år på vägen, innan det kom till oss.
Dylika moln av glödande gaser, som för oss framställa
slutet och samtidigt början till en ny stjärntillvaro, finnas
bland de redan mera förtätade stjärnorna många tusen,
vilka även med de starkast möjliga förstoringar icke mera
kunna upplösas i av särskilda stjärnor bestående stjärnhopar,
vilka eljest i och för sig ha ett liknande utseende. Spektrum
i dessa töckenfläckar består mestadels av fyra ljusa, skarpt
begränsade linjer, som hos dem alla uppträda på precis samma
ställen. Den första och ljusaste av dessa linjer sammanfaller
med en för kvävet utmärkande linje, den andra, som synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
