Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeterna - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
539
tredjedel av jorddiametern, medan dess massa är YÖOOOOOO
av solens; ett värde, som likväl icke kan göra anspråk på större
noggrannhet. Tätheten är ungefär lika stor som jordens. De
gamle kände väl Merkurius, enär planeten vid gynnsamma
tillfällen blir synlig för blotta ögat, om iakttagaren icke befinner sig
på alltför höga breddgrader, på vilka, såsom i mellersta och norra
Europa, det är svårt att få syn på planeten. Den befinner sig
nämligen i solens närhet och går ned senast ll/2 timme efter
solen och upp lika lång tid före solen. Planeten befinner sig
sålunda mestadels så nära horisonten, att den försvinner i
atmosfärens töcken. Betraktad genom kikaren, visar Merkurius faser
liksom månen, ter sig i närheten av sitt största vinkelavstånd
från solen såsom en halvmåne och i närheten mellan söl och jord
såsom en mycket smal skära. Rotationstiden har av olika
astronomer funnits olika, av Schiaparelli satt till 88 dygn, av
Brenner till endast 33-35 timmar; planetens spektrum
motsvarar solens, men förråder obestämda spår till en atmosfär.
Planeten vänder alltid, liksom jordens måne, samma sida mot
solen.
Venus rör sig ungefär mitt emellan Merkurius’ och jordens
banor på ett medelavstånd av 108 millioner kilometer kring solen.
Dess bana närmar sig mera cirkeln än någon av de övriga
huvudplaneternas, och enligt Barnard uppgår planetens genomskärning
till 12,420 km., således något mindre än jordens, liksom även
dess täthet föga skiljer sig från dennas. Enligt Newcomb är
dess massa ]/4080oo, enligt en senare undersökning Y899000 av
solens. Näst solen och månen är Venus firmamentets mest
glänsande stjärna; då hon om aftonen står öster om solen, ser
man henne på västra himlen, om morgonen däremot, då hon
står väster om solen, på den östra himlen. Venus betecknades
också redan av de gamle, allteftersom hon om aftonen blev
synlig efter solens nedgång eller om morgonen syntes före dess
uppgång, såsom afton- och morgonstjärna. Då planeten befinner
sig i sitt perihelium, d. v. s. närmast solen, är den 106.5 millioner km.
avlägsnad från denna, och då den är i sitt aphelium, d. v. s. längst
ifrån solen, uppgår avståndet till 107,9 millioner km., varav
framgår att Venus’ bana kring solen mest av alla planeternas
banor närmar sig cirkelformen. Sin bana kring solen tillrygga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
