Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
518
manhängde med Asien och i dess skogar levde människoliknande
apor, noshörningar, mastodonter (fig. 273), medan den väldiga
Dinotherium bebodde träsken, och den kringliggande stäppen
vimlade av vår nuvarande hästs tretåiga stamform Hipparion
samt hela hjordar av hjortar och gaseller.
Istiden gjorde, som vi sett, mer än halva Europa obeboeligt
för djur och växter och tvang en ström av hungriga, frysande,
sjuka och utmattade djur att flykta söder ut för det fortskridande
istäcket. De skulle också ha fortsatt sin flykt till
Medelhavsländerna, om de icke hindrats härifrån av Alpernas mötande
isström-mar, och sålunda måste de stanna på den smala isfria remsa,
som sträckte sig över norra Frankrike, Belgien, Rhenländerna,
mellersta Tyskland, övre Österrike och Ungern. På detta
visserligen isfria, men lika fullt av snöstormar hemsökta och i kall,
disig vinternatt sänkta område samlade sig de flyktande djurens
trötta skaror, och här finna vi också de äldsta, otvivelaktiga
spåren av människan i besittning av elden. Dessa spår tillhöra
den stora interglaciala stäpptid, som följde på den första stora
nedisningen.
I Neandertal vid Diisseldorf fann man 1856 först
skelettdelar av den äldsta människan (fig. 274), som också fått
benämningen Neandertalmänniskan. Sedermera ha liknande fynd
gjorts vid Spy i Belgien, Taubach icke långt från Weimar, Spitz
vid Donau och Krapina norr om Agram, och på alla dessa
ställen möter oss i synnerhet i skallens form samma typ.
Hjärnskålen är låg och lämnar rum endast åt en outvecklad
hjärna, tjocka benvulster över ögonen och de stora
framskjutande käkarna förläna ansiktet ett nästan djuriskt
uttryck. Kindtändernas kronor visa en lika danad yta som
hos de människoliknande aporna (fig. 275). Armarna äro
jämförelsevis korta och nyckelbenet litet och fint. Underarmens
strålben äro krökta som hos aporna, överarmen mycket kraftig.
Lårbenen äro så grova och tjocka, att de påminna om björnens
ben. Bäckenet är smalt och högt. Av formen hos de nedre
extremiteternas ledgångar har man därför dragit den slutsatsen, att
gången svårligen kunnat vara alldeles upprätt. För övrigt visa
de geologiska omständigheter, under vilka Neandertalfyndet
gjordes, en bild av lägsta kultur. Stenverktygen påminna näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
