Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Istiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppslammade finare partiklarna däremot avsatte sig, såsom nämndes,
längre bort, men i den mån isälven drog sig tillbaka, avsattes de
alltmera även över det förut avlagrade grövre materialet och
övergingo slutligen till ett i åsarna övergående sedimenttäeke
av s. k. varvig lera. Genom den regelbundenhet, med vilken
denna lera avsatte sig i tydligt skilda lager, varför den också fått
namn av varvig lera, har man vid genomstickande av
kanal-och järnvägsbankar, torrläggning av träsk o. s. v. kunnat räkna
antalet lager, vart och ett avsatt under ett år, och sålunda för
denna leras uppkomst funnit ett antal år, som visserligen växlar
på olika trakter, men som genom jämförelse av varven på olika
trakter likväl kunnat bringas i överensstämmelse med varandra.
Lerans avlagring kan nämligen icke gärna ha fortgått samtidigt
över landet, utan måste ha följt iskanten, allteftersom denna
avsmält hastigare och ryckt allt längre norr ut. »De yngre varven»,
säger frih. De Geer, »torde fördenskull betäcka de äldre ungefär
som takspån, och om man gjort en skikträkning inom t. ex.
lerbildningens norra delar, gällde det att för nästa räkning finna
det ställe, där den första lokalens understa varv låge överst
och så vidare tills hela bildningen granskats.»
Efter denna grundsats uppmättes under år 1905
avsmältningens förlopp längs en 200 km. lång linje från Södertörns sydspets
till Dalälven, och av de till frih. De Geer ingångna resultaten
framgick, att istäcket gått tillbaka vid Nynäs med en
medelhastighet av 20 m., vid Stockholm 250, vid Uppsala 300 och längre
norrut med 400 m. årligen samt att hela avsmältningstiden utgjort 800
år. År 1906 fortsattes undersökningarna från norra Skåne till
den forna isdelaren i Jämtland, således på en sträcka av omkring
800 km., och resultatet av dessa undersökningar gav vid handen
en tid av omkring 5,000 år.
Härmed hade för den svenska istidens del erhållits en
närmelsevis ganska tillförlitlig siffra för den tid, istäckets avsmältning
pågått. En lycklig omständighet satte därpå år 1909 frih. De
Geer i tillfälle att kunna sammanknyta denna tidslängd med den
historiska tidräkningen, sålunda finna hela den tid, som förflutit
ända till nutiden sedan istäcket avsmält och istiden
fördenskull upphört i Sverige. I lugna vikar av den år 1796 genom det
s. k. »Döda fallets» uppkomst avtappade sjön Gedungsen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
