- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
492

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glaciärer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

492

höga istoppar, som sakta uppstiga mot den fjärran spetsen.
Med en lätt välvning sänker den sig åt båda strandsidorna,
vilka åtföljas av två långsträckta, oavbrutna grus- och
stoftkullar. Isens yta är skrovlig, knölig och full av hål, men torr
och hård. Dess bländande vita färg avbrytes tämligen
regelbundet av dunkla strimmor, smutsband, vilka från kanterna i
spetsig vinkel draga sig nedåt glaciärens längdaxel. Gapande
sprickor och djupa klyftor genomdraga ismassan; vid deras
kanter kan man iakttaga ett dunkelt blått, medan ur det i
mörker höljda djupet endast ett ogenomträngligt svart stirrar
mot vandraren. Man måste klättra över dessa klyftor på
medförda små stegar eller hoppa över sprickorna; äro de alltför breda,
måste man söka kringgå dem. ,

»Oövervinneliga för glaciärvandraren äro emellertid de
ställen, på vilka glaciärens klippunderlag bildar en brant stupa.
På sådana ställen synes hela ismassan upplöst till ett kaotiskt
virrvarr. Isen, som tränges framåt, är genom sin hela massa
oregelbundet kluven i alla riktningar i skivor och block så höga
som hus, och dessa om varandra förskjutna lager torna upp sig
till en mängd fantastiska pyramider och obelisker - s. k.
se-racs - vilka göra intrycket av ett i fullaste uppror stelnat hav.
Men allt är så tyst runt omkring; intet ljud stör glaciärernas
höga, nattliga stillhet, och detta stegrar ännu mera den
överväldigande bildens djupa intryck.

»Helt annorlunda ter sig glaciären, då solen höjt sig över
dalens kant och med sina strålar framtrollar de underbaraste färger
i isens klyftor och rämnor och med sommarfrisk kraft skänker
liv åt den väldiga ismassan. I vilka bjärta färger visar sig icke
då glaciären! Glänsande vitt omväxlar med det smutsgrå hos
de band, som löpa över densamma, med grusvallarnas grå och
svarta på båda sidor; klyftornas smaragdgröna färg förenar sig
med isväggarnas blekare gröna, och malakitblått sällar sig till
de djupaste avgrundernas ultramarin. Den mäktiga tystnaden
har med detsamma givit vika för ett obeskrivligt virrvarr av de
mest olika toner och buller. Det rasslar och prasslar överallt,
ty över glaciärens hela yta smälter isen, vattnet samlar sig till
mindre eller större bäckar, som dels rinna ned i djupa rännor i
isen till dess att de uppnå en rämna eller klyfta i ett cirkelrunt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free