Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
369
isörterna, vilka likt linser kasta ljuset djupt in i de tjocka
köttiga bladen. »Hos många växter», säger prof. von Haberlandt
i Grätz, »bildar den yttre väggen hos bladens översta cellrad
genom bikonvex förtjockning av sin mellersta del verkliga
samlingslinser, som på visst sätt äro inlagda i bladens ytterväggar.»
Dessa mestadels av cellulosa, men stundom också av kiselsyra -
sålunda verkligt glas! - bestående små linser, som Haberlandt
hos somliga växter, såsom t. ex. Tittonia Verschaffelti, utan
vidare jämför med de lägre djurens s. k. riktningsögon (ocelli),
sammanbryta de vinkelrätt mot bladytan och parallellt med
linsens optiska axel infallande strålarna på sådant sätt, att de skarpt
och klart belysa den inre väggens
mitt (fig. 219).
Som man ser, har växten
förmågan att till en viss grad utjämna
den ljusstyrka, över vilken den
förfogar. Detta oaktat är den likväl
beroende av de särskilda
ljusförhållanden, som finnas på den ort,
där den växer. Den förmår för
den skull också att på olika sätt
anpassa sig efter växlande
ljusmängder, och på soliga klippväggar
frodas sålunda helt andra arter
än under skogens lövvalv eller i
bergklyftornas skymning. Detta förhållande har gjort, att
man skiljer mellan söl- och skuggväxter. Man har också funnit,
att nästan varje växt är, så att säga, avstämd för en viss
ljusmängd, vid vilken den normalt tätast och mest
harmoniskt utvecklar sig. Denna ljusmängd - »ljusoptimum» -
är en annan för varje period av växtens liv. Groningen sker
normalt vid en viss ljusmängd, som är alldeles otillräcklig för
det vidare växandet, och blomningen kräver ändå mera ljus,
varför den icke heller sker riktigt väl och fullständigt annat än
i det omedelbara solljuset. Detta ljusets inflytande gör, att
artfördelningen i ett områdes, ett lands, en världsdels flora regleras
på sådant sätt, att varje art endast frodas och utvecklas väl i
sitt särskilda ljusoptimum, och blott vi känna såväl de yttersta
Universum. 25
Fig. 219. Ljusbrytande lins av cellulosa
i bladen hos Tittonia Verschaffelti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
