Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torv, brunkol och stenkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstår till 1/12 av sin ursprungliga volym, varför en 12 meter
mäktig växtanhopning lämnar blott en 1.5 m. mäktig stenkolsflöts
eller en 1 m. tjock antracitflöts.
Som avlagringen och anhopningen av sedermera till stenkol
förvandlade växtmassor tillhöra mycket olika geologiska tider och
växtvärldens hela utseende under varje period undergått en
fullständig omgestaltning, så ha också de floror, som lämnade
materialet till de till beskaffenhet och ålder olika stenkolen, för
varje gång varit annorlunda. Tertiärtidens brunkol bestå
sålunda väsentligen av återstoder av samma slags träd och växter,
som för närvarande finnas på jorden, såsom barrträd, palmer
och lövträd. Lagrens mäktighet överstiger vanligen icke några
meter, men kan på sina ställen nå 40–50 m. Växtlämningarna
vittna om en yppig vegetation, och flera av dem tillhöra släkten,
som i nuvarande tid leva i långt sydligare länder, såsom
Sabalpalmen (Sabal palmetto) i Nordamerikas sydöstra stater, de
kaliforniska jätteträden av släktet Sequoia, cypresser och arter av
Taxodium ävensom vår björk, valnöt, ek m. fl. De egentliga
stenkolen utgöras såväl i yngre formationer som i den egentliga
karboniska formationen av en brokig blandning växter, såsom
yppigt och tätt växande cykadéer, barrträd och trädliknande
ormbunkar (fig. 212). Många av stenkolstidens växter voro stora
träd, vilkas rötter och stubbar mångenstädes kvarstå och som måste
ha bildat stora skogar. De flesta av de sålunda kända växterna
tyckas ha vuxit i träskmarker och laguner. De utbredde sig från de
högsta breddgrader, från Spetsbergen till trakterna av ekvatorn,
och såsom en anmärkningsvärd omständighet må framhållas, att
de varken förete årsringar i sin ved eller andra tecken på en av
årstiden beroende tillväxt. De utgjordes av fräkenartade,
ormbunkartade och lummerartade växter. Bland de fräkenartade märkes
såsom det förnämsta släktet Calamites med arter av ända till
30 m. höjd. Men även av äkta fräken tillhöra många arter av
betydlig storlek, såsom Equisetum arenaceum med stammar av ända
till 20 cm. i genomskärning, såväl karbontiden som trias. Träd,
vilkas blad man känner, kunde ha tjugo meter höga stammar,
såsom Archeopteris, Percopteris, Glossopteris m. fl., vilka ha många
likheter med våra ormbunkar. Arterna av Lepidodendron och
Sigillaria voro 30 m. höga träd och bildade väldiga skogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
